Here is London, giddy London. Is it home of the free or what?

Alla namn kommer utelämnas hädanefter, istället för att utlämnas, för alla gillar inte det, och då är det väl lika bra att skippa allas.

Jag var i London i helgen med klassen. Det var skitkul, verkligen! Det var så mycket intryck att det inte var klokt. Jag hade aldrig varit där innan.

Jag tycker alltid det känns konstigt att komma till såna ställen, kanske för att jag inte gör det så ofta. Det känns som att det borde vara en helt annan verklighet där än här, men det är det inte. Jag tänkte på det redan när planet landade. "Oj, samma gräs."

Men det var nice. Jag åt en massa sandwichar, kan jag säga. Det gick dock åt mycket mer pengar än jag hade räknat med, så jag måste budgetera om inför mitt sabbatsår. Sabbatsåret som jag förresten har tagit officiellt nu. Ingen skola på över ett år! Men i alla fall, J. sa också det, att det är så himla mycket roligare att vara ute och resa om pengar inte behöver vara begränsande, och det borde jag faktiskt tänka på.

Jag hade ett jäkligt bra snack med J., förresten, första kvällen, på Old China Hand. Vi pratade om allt mellan himmel och gjord, inklusive tjejer och självkänsla. Han sa mycket bra saker, och sedan, under resten av resan, kommenterade han flera gånger om grejer jag hade gjort bra och peppade mig rent allmänt, vilket kändes hur bra som helst.

Jag var med D. på Rough Trades skivaffär. Den var inte alls rolig, jag orkade bara vara där en liten stund, innan jag gick ut och satte mig i en park och väntade på honom.

Lördagkvällen satt vi först i en park bland en massa biografer, jag vet inte vad den hette. En kille hade burit ut madrass och kuddar och grejer och låg lutad mot ett träd. Det såg underbart ut. Vi satt där och drack lite vin, men då kom det poliser och tog det ifrån oss. Åh, så dumt.

Senare skulle vi till Notting Hill och se Ed Harcourt spela, eller åtminstone jag, L. och E. Vi tog Central Line dit, vilket var ett stort misstag, för det var sista dagen man fick dricka alkohol på tunnelbanan, så det var världens fest där, och varmt och kvavt och rökigt och eländigt. Fast jäkligt kul ändå. Helt klart var det världens stämning. Vi träffade en italienare där som var riktigt juste och bjöd mig på en drink. Den var rätt stark. Han blev tokförtjust när L. sa att vi var från Sverige, och sen var det bara en massa "svenska flicka" och grejer hela tiden.

Allt hade varit helt juste om det inte var för att tågskiten fick stopp nere i tunneln och stod stilla där i en halvtimma. Då var det verkligen varmt, kvavt och eländigt. Det fanns verkligen ingen luft. Jag ville inte tänka på vad som skulle kunna hända, alla stod och slog i taket på vagnen och var allmänt labila, men det gick bra. Vi missade spelningen, dock.