The Great Salt Lake

Melankolin kom över mig nu. Jag valde den, rättare sagt. När jag klev på bussen hemåt kände jag att nu skulle den kunna komma, och jag hade ett val, att vara glad eller melankolisk. Det blev lite melankoli, men det tynger mig inte, för jag vet att jag har valt det själv.

Min vän A. var ledare på ett kristet läger i Kungälv. Jag var där på ett kvällsmöte som var öppet för allmänheten. Det var verkligen intressant. En ny upplevelse. Jag har aldrig sett så många så hängivna människor. Jag undrar hur det känns att ha deras tro.

Jag klev upp och gick och fick förbön, till och med. Två personer la händerna på mig och bad för mig. Det var en knepig upplevelse. Jag skakade rätt mycket; jag var nervös. Jag sa att de skulle be för min tro. Det kändes bra att bli bedd för, faktiskt. Sen frågade killen vad jag jobbade med och bad sedan ett tag för att jag skulle få det bättre på min arbetsplats. Då skrattade jag. Jag hoppas att han inte tog illa vid sig.

Jag berättade för A. om min tanke som jag inte tillåter mig att tänka längre, eftersom jag tror att den kan göra mig sinnessjuk. Jag kunde inte beskriva den riktigt, men jag kom på en bra liknelse: Hela världsbilden är som en glasbubbla, en sån som det snöar i på jul, ungefär, och man står i bubblan och ser sig omkring. Men man ser ut genom de genomskinliga väggarna och därute finns ingenting, så man blir galen, man klarar det inte. Därför målar man glaskupan med en heltäckande färg, inifrån, och säger att där tar det stopp. Det är det enda sättet att kunna leva, och alla gör det hela tiden. Kristendomen är en färg, spela fotboll kanske är en annan. Jag vill inte riktigt gå in på vad som gör mig galen med det där nu, för det är så förvånansvärt krångligt att förklara.

Det var astrevligt att vara där, i alla fall. Hon fick äntligen tillbaka sin bok och en liten födelsedagspresent av mig, i förskott. En blandskiva. Vem kan motstå?

Och när jag klev på bussen kände jag bara: bitterljuvt!

Jag flyter som en sten

så där var vi då
det här var kul
jag ringde honom och han sa ja
vi sitter här borta på sejdeln
vet du vart det är
jag sa jadå
jag gillar inte de där ställena längre
varje gång jag går dit blir jag kallad för bög
och en man vill dricka en öl utan att bli kallad bög
han sa visst är du gay
jag sa nej
det får fanemej vara nog
så jag gick till mitt favoritställe i stan
där de alltid visar nån tv-film
och mtv:s pimp my ride
det är asbra
de har billig öl
bartendern är från indien
han är trevlig
och där sitter alltid nån tjej som jag klämmer mig förbi
hon sa hur går det där bak
jag sa inte så bra
sen går jag på toa
och ler i spegeln
och säger Mikael du är en fantastisk man
du har huvudet bak och fötterna fram
du går på tå
i en pissoar stod jag och spottade
nån sa nu smäller det, passa dig
jag blev asrädd
ibland tänker jag att jag tänker för mycket
då blir jag sur och tänker nu gör jag det igen
det är en loop
en ond cirkel
jag lyssnade en hel höst på Eckhart Tolle
jag tror att det gav mig tröst
vem som helst kan lura pengar av mig
jag la 7000 på en helt värdelös grej
fast jag kommer tänka tillbaks och tänka det var bra
när ilskan runnit av då vaknar jag
jag kommer ut ur mig själv
jag tror att allt är möjligt för en man som jag
jag kommer vara Don Juan en vacker dag
på träden ligger frost, Tommy sa att det var snö
men det töade hela dan, vintern dör
den smälter som smör
i solsken
mina drömmars stad är San Diego
eller Sarasota, nån stans där det är varmt
jag vill bo på easy street
kanske äta en bit
kanske äta en stek
sluta vara så blek

Morgon och det är dags

Det är morgon och det är dags
Johan åker idag
till flickvän
kul, kul
men bra för honom
Jag vet att jag gör vad jag vill nu
Bra julklappar: "The Freewheelin'" och "Total Freedom"
Jag har alltid gillat böcker
Inte alltid
Men rätt länge
Såg delar av "Fanny och Alexander" igår
Jag gillade Jarl Kulles karaktär

I'm about to explain that someone is losing their brain

Julen är här. Johan kommer hem. Fasen vad bra allting är ändå. Just nu. Just nu är allting skitbra. Tänk att jag har mat. Tänk att jag har luft. Jag läste nyss att om man har pengar i plånboken tillhör man världens mest förmögna 8 %. Det är stört om det är sant. Men värt att tänka på. Och man kan ju lika gärna anta att det är så. Det gör bara nytta.

Jag har nästan alla julklappar klara. Bara pappa kvar. Jag vill inte skriva här vad det blir, ifall ifall. Men det gick väldigt smärtfritt att hitta klappar i år. Kändes rätt mycket som en shoppingtur.

Jag har planer på precis vilken sorts band jag vill spela i, som jag ska spela i när jag kommer tillbaka från utlandet. Ett riktigt, riktigt glatt band. Gladhet istället för pretto. Madness, I call it gladness. Jag tänker mig huvudsakliga influenser: Stone Roses, Madness, Bob Dylan och Beach Boys. Och The Deadly Snakes. Det ska vara musik som får folk att le.

Vissa låtar får mig att le direkt, första gången jag hör dem, för de överraskar mig så, med en så perfekt melodi. Minnesvärda exempel: "Real Sugar" med Roxette, "Madness" med Madness, "Elephant Stone" med Stone Roses och "Girlfriend in a Coma" med The Smiths.

Gay one more time

Ännu en gång är jag ute och blir korsförhörd av en gubbe som tror jag är bög. Den här gången var han inte ens det själv, men var ändå övertygad om att jag var det och "hade alltid velat testa". Vad fan, jag blir VANSINNIG! Vad ÄR egentligen problemet? Jag passade på att fråga den här killen vad som var problemet. Det här är vad han sa:

1. Mina kläder. Vad fan? Klär jag mig bögigt? Varför har ingen sagt det till mig isåfall? Varför passade inte killen jag köpte min rock av på att säga att "By the way, alla kommer tro att du är gay nu. Folk kommer att kalla den för kjol när du sitter ner."?

2. Min röst. OK, jag vet att min röst är speciell. Men så bögig är den väl ändå inte? Vad kan jag göra åt den? Den är som den är. Jag får väl dricka mer whisky om inte annat. Svälja sandpapper.

3. Det faktum att jag bor i Jörlanda men ändå var på Andra Långgatan själv. OK, det här är väl det som jag i högsta grad kan göra något åt, och jag hoppas att det också är den bidragande orsaken till att folk får för sig sån här skit. Jag ska aldrig mer gå dit utan sällskap av någon annan.