fredag 30 januari 2009
I shall be free
Idag är en av mitt livs lyckligaste dagar, för idag slutade jag på KD. Det är ta körkortet, bli av med oskulden och det här. Det är de nivåerna vi pratar om. Det vill mycket till att jag ska tillbaka. Och jag känner mig så falsk för allt jag sagt idag, om att det har varit bra och att jag kan tänka mig att sommarjobba där. Då får det allt vara bra betalt, och även om det är det, kommer jag tänka igenom det MYCKET noggrant.
torsdag 22 januari 2009
Noterat
När jag känner mig obekväm skrattar jag åt saker folk säger även om de inte är roliga.
När jag går eller rör mig i allmänhet på jobbet, är jag väldigt medveten om hur jag själv rör mig, och jag får svårt att gå normalt. Jag försöker gå självsäkert, men jag tappar hela konceptet med att gå, minns knappt hur man gör, och tappar nästan balansen.
När jag ska fråga mina arbetskamrater något är jag nervös.
Jag har lätt att umgås med folk i min ålder men mycket svårt att umgås med äldre människor.
Jag funderar mycket över vad folk tycker om mig.
När jag blir stressad får jag ballongmage.
Jag tycker det är oerhört skönt att ligga på soffan och se på tv, trots allt.
Fortsättning följer, kanske.
När jag går eller rör mig i allmänhet på jobbet, är jag väldigt medveten om hur jag själv rör mig, och jag får svårt att gå normalt. Jag försöker gå självsäkert, men jag tappar hela konceptet med att gå, minns knappt hur man gör, och tappar nästan balansen.
När jag ska fråga mina arbetskamrater något är jag nervös.
Jag har lätt att umgås med folk i min ålder men mycket svårt att umgås med äldre människor.
Jag funderar mycket över vad folk tycker om mig.
När jag blir stressad får jag ballongmage.
Jag tycker det är oerhört skönt att ligga på soffan och se på tv, trots allt.
Fortsättning följer, kanske.
tisdag 13 januari 2009
Spotify my mind
Jag läste just Linas blogg (jag skulle länka om jag orkade lära mig hur), om Blondinbellas blogg, och så läste jag den också (även om jag visste hur, skulle jag inte länka). Det slog mig att jag tycker att min blogg är ego, men den typiska bloggen, typ Blondinbellas är ultra-ego. Så idag kan jag känna mig duktig. Och skriva om icke-egoämnet min hjärna.
Min hjärna (ehum)
I min hjärna finns en massa tankar. Det har slagit mig att väldigt mycket av dessa tankar handlar om att tankarna inte är att lita på. Att det finns nån därute som har nåt slags svar. Nån som vet hur eller varför. Det är bara en person som kan besvara de frågorna, dock, och det är jag. För att jag är så jävla bra. Dels. Och för att det är så det funkar, helt enkelt. Du vet bäst. Ingen annan. Ärligt talat. Det är svårt att greppa konsekvenserna av det där, för mig.
Jag fick en bok av Johan i julklapp, "Total Freedom" heter den, av J. Krishnamurti. Jag visste inte vem det var, men nu gör jag det. Det här inlägget handlar inte om honom. Men det är delvis han som fått mig att börja tänka på det där jag just skrev. Varje gång nån frågade honom hur man skulle göra något, typ leva sitt liv eller vara lycklig, så sa han att det fick de minsann tänka ut själva. Och han har rätt. Har jag tänkt ut. Jag tänker inte motivera det. Men han skrev nånstans att ge någon råd var det dummaste man kunde göra. Det är något att tänka på.
Jag letar efter råd hela tiden. Nån som kan svara på vad jag borde göra härnäst. Jesus Kristus, det kan jag väl lista ut själv? En sak är säker i alla fall, och det är att ingen annan kan ha nån aning. Men det här spårade ur. Vad jag egentligen tänkte skriva om var saker som påverkar mina tankar. Här kommer de:
Vänner. Vänners prat och vänners liv. Vänner är asbra, men t ex just nu längtar jag efter att köpa mig en longboard, men min kropp stretar emot bara för att en kompis sa för flera år sedan att longboard var töntigt.
Böcker. Jag läser böcker och jag tar varje ord för sanning. Jag tror att jag en dag ska hitta något riktigt vettigt i en bok.
Samhället. Gud, ja. TV:n och reklamen och allt det där. Media, kanske jag menar egentligen.
Familj. Påverkar alltför mycket. Det är dags att flytta hemifrån igen.
Musik och film. Jag ska streamlina min sons musiksmak. Han ska bara lyssna på Bruce Springsteen och sånt.
Religion. Svårt att säga hur mycket det har påverkat och hur mycket som ligger i min mänskliga natur, men kristendomen har åtminstone fått mig att skämmas över en hel del.
Skola och arbetsmarknaden. Ojoj, det går nog inte att överskatta skolans betydelse för mina tankars formande.
Spotify. Nej, jag skojade bara, men jag har just skaffat Spotify, och gillar det mycket.
Ja, det kanske inte var någon heltäckande analys, men poängen är att från och med nu spelar inte det där nån roll längre. Nu är det bara vad jag gillar som gäller.
Min hjärna (ehum)
I min hjärna finns en massa tankar. Det har slagit mig att väldigt mycket av dessa tankar handlar om att tankarna inte är att lita på. Att det finns nån därute som har nåt slags svar. Nån som vet hur eller varför. Det är bara en person som kan besvara de frågorna, dock, och det är jag. För att jag är så jävla bra. Dels. Och för att det är så det funkar, helt enkelt. Du vet bäst. Ingen annan. Ärligt talat. Det är svårt att greppa konsekvenserna av det där, för mig.
Jag fick en bok av Johan i julklapp, "Total Freedom" heter den, av J. Krishnamurti. Jag visste inte vem det var, men nu gör jag det. Det här inlägget handlar inte om honom. Men det är delvis han som fått mig att börja tänka på det där jag just skrev. Varje gång nån frågade honom hur man skulle göra något, typ leva sitt liv eller vara lycklig, så sa han att det fick de minsann tänka ut själva. Och han har rätt. Har jag tänkt ut. Jag tänker inte motivera det. Men han skrev nånstans att ge någon råd var det dummaste man kunde göra. Det är något att tänka på.
Jag letar efter råd hela tiden. Nån som kan svara på vad jag borde göra härnäst. Jesus Kristus, det kan jag väl lista ut själv? En sak är säker i alla fall, och det är att ingen annan kan ha nån aning. Men det här spårade ur. Vad jag egentligen tänkte skriva om var saker som påverkar mina tankar. Här kommer de:
Vänner. Vänners prat och vänners liv. Vänner är asbra, men t ex just nu längtar jag efter att köpa mig en longboard, men min kropp stretar emot bara för att en kompis sa för flera år sedan att longboard var töntigt.
Böcker. Jag läser böcker och jag tar varje ord för sanning. Jag tror att jag en dag ska hitta något riktigt vettigt i en bok.
Samhället. Gud, ja. TV:n och reklamen och allt det där. Media, kanske jag menar egentligen.
Familj. Påverkar alltför mycket. Det är dags att flytta hemifrån igen.
Musik och film. Jag ska streamlina min sons musiksmak. Han ska bara lyssna på Bruce Springsteen och sånt.
Religion. Svårt att säga hur mycket det har påverkat och hur mycket som ligger i min mänskliga natur, men kristendomen har åtminstone fått mig att skämmas över en hel del.
Skola och arbetsmarknaden. Ojoj, det går nog inte att överskatta skolans betydelse för mina tankars formande.
Spotify. Nej, jag skojade bara, men jag har just skaffat Spotify, och gillar det mycket.
Ja, det kanske inte var någon heltäckande analys, men poängen är att från och med nu spelar inte det där nån roll längre. Nu är det bara vad jag gillar som gäller.
måndag 12 januari 2009
Årskrönika, 2008
2008 varde då till sin ände och jag ska här sammanfatta höjdpunkterna.
1. Det barnförbjudna året. År 2008 kommer framför allt att gå till min personliga historia som året då my long years of innocence ended. Skönt att få ett break, faktiskt. Kärlekens år också, jag var mycket glad, och är det fortfarande.
2. Konflikternas år (Se ovan).
3. Sabbatens år. Jag tog äntligen sabbatsår, och tog ett jobb på Kronans Droghandel. Det kom att bidra till några av mina minst sugna morgnar hittills.
4. Livscoachens år. Jag tog mig i kragen, satsade ordentligt och tja, kanske tjänade jag nåt på det. Tiden får utvisa.
5. Kandidatarbetets år. Världens roligaste kandidatarbete med världens bästa grupp. Jag önskar att vi fortfarande höll på. Helt ärligt.
6. Det kristna året. Jag flummade hit och dit, hängav mig åt det ena och det andra. Läste mycket kristen litteratur, pratade mycket med Angelica och var till och med på min första väckelsedrabbning eller vad man ska kalla det, i slutet av året.
7. Sejdelns år. Jag har aldrig varit på så många quiz som detta år. Det lovar gott.
8. Den amerikanska frånvarons år. Johan var i New York länge och är påväg dit igen.
9. Londons år. Jag var i London. Ballt.
10. Bulgariens år. Jag var i Bulgarien, vilket var kul, men överträffades av allt prat om det i förväg. Märkligaste resan hittills, i detta mitt unga liv. Förhoppningsvis kommer märkligare att följa.
1. Det barnförbjudna året. År 2008 kommer framför allt att gå till min personliga historia som året då my long years of innocence ended. Skönt att få ett break, faktiskt. Kärlekens år också, jag var mycket glad, och är det fortfarande.
2. Konflikternas år (Se ovan).
3. Sabbatens år. Jag tog äntligen sabbatsår, och tog ett jobb på Kronans Droghandel. Det kom att bidra till några av mina minst sugna morgnar hittills.
4. Livscoachens år. Jag tog mig i kragen, satsade ordentligt och tja, kanske tjänade jag nåt på det. Tiden får utvisa.
5. Kandidatarbetets år. Världens roligaste kandidatarbete med världens bästa grupp. Jag önskar att vi fortfarande höll på. Helt ärligt.
6. Det kristna året. Jag flummade hit och dit, hängav mig åt det ena och det andra. Läste mycket kristen litteratur, pratade mycket med Angelica och var till och med på min första väckelsedrabbning eller vad man ska kalla det, i slutet av året.
7. Sejdelns år. Jag har aldrig varit på så många quiz som detta år. Det lovar gott.
8. Den amerikanska frånvarons år. Johan var i New York länge och är påväg dit igen.
9. Londons år. Jag var i London. Ballt.
10. Bulgariens år. Jag var i Bulgarien, vilket var kul, men överträffades av allt prat om det i förväg. Märkligaste resan hittills, i detta mitt unga liv. Förhoppningsvis kommer märkligare att följa.
söndag 11 januari 2009
Logg, Åre, 2009
Publicerar min logg från årets åreresa.
090104
Framme i Åre! Lägenheten är den största vi har haft hittills, verkligen stor. Vi har ett stort vardagsrum, ett kök med matsalsbord och tre sovrum. Vi har också bastu, dusch och toalett. Toaletten har två dörrar. Det gillar jag. Johan och Tommy var och handlade, de fick köpt en tändare, äntligen, så nu kan jag använda min handvärmare. Jag har satt igång en glödstav nu, och grejen blir bara varmare och varmare än så länge. Det kan behövas, för i backen idag var det -18° C. I liften blåste det dessutom asmycket, så det var mer eller mindre det värsta jag varit med om, tror jag. Smärtan var olidlig. Men backarna var helt ok. Lite isigt och hårt, men helt ok. Imorgon ska jag vara ordentligt varm och förberedd när vi ger oss ut igen. Och jag ska ha med mig handvärmaren.
Tågresan upp var skitskön. Så härligt att slippa oroa sig över Pappa som ska köra bilen hela vägen bara för att han är så enveten. Vi hade en egen kupé, eftersom vi hade bokat biljett till Johans flickvän Malin också som inte kunde komma. Det kändes jäkligt skönt att sova på tåget. Just när jag gått och lagt mig, saktade tåget in, så jag kollade ut för att se vart vi var. Vi hade åkt jättelänge och det var fullt med snö ute, så jag tänkte att vi skulle vara långt norr ut. Men när jag fick syn på stationsskyltarna stod där Stockholm. Jag blev väldigt förvånad, jag visste inte ens att tåget skulle förbi Stockholm. När vi vaknade på morgonen sa lokföraren i högtalarna att tåget var en time försenat, eftersom någon incident hade ägt rum i Gävle. Jag vet fortfarande inte vad som hände där.
090105
Lyssnar på "Telephone Line" med ELO. Har haft den i huvudet hela dagen i skidbacken. Det blåste så mycket att VM8:an stängdes av nästan direkt. När vi varit hemma och fikat fick vi stövla i pjäxorna ända bort till World Cup-liften. Vi åt spagetti och köttfärssås. Gott.
090106
Jag fick en idé till en roman eller en noveller eller nånting. En eller flera personer har bara en vecka kvar att leva. Det har ju gjorts liknande saker förut, men det skulle vara ett bra tillfälle att effektivt få igenom mina idéer om vad som är viktigt i livet, etc.
Jag vill skriva grejer, men jag får liksom ingen inspiration. Jag vet inte om vad jag ska skriva. Det känns ansträngt att skriva. Det kanske bara är att vänta på att inspirationen ska komma. Kanske, kanske inte. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra över huvud taget. Saknar att inte ha något instrument att spela på. Ska läsa färdigt min bok istället.
090108
Det snöade väldigt mycket inatt. Det var mer snö i backarna än jag någonsin sett. Det gick knappt att svänga. Allt eftersom dagen gick steg temperaturen och det började smälta, blev kramsnö (klistersnö) och till sist började det också regna. Jag sa att jag ville gå ut efter lunchen fast Johan och Tommy ville det inte. VM8:an hade stängt igen på grund av kraftig blåst, så vi var tvungna att ta bussen. När vi stod vid busshållplatsen i regnet erkände jag att jag inte heller ville åka, att jag bara hade sagt det för att jag trodde att Pappa ville att vi skulle göra det. Varken Johan eller Tommy bryr sig tydligen så mycket om vad Pappa tycker som jag tror. De gör ju vad de vill, när jag tänker efter. Jag, däremot, gör inte det. Vore det inte för Pappa skulle jag hoppa av min utbildning direkt. Vad vill jag göra istället? Jag vet just inte. Jag har aldrig lagt särskilt mycket vikt vid vad jag vill. Måla, kanske. Bo i skogen. Cykla. Lära mig åka skateboard. Börja lyssna på hiphop.
Jag märker hur mina humör kommer och går. Min grundinställning blir mer och mer optimistisk, men då och då kommer en demon över mig. Men det är bara att vänta ut det. Försöka att inte bejaka det. Inte prata så mycket då. Inte skriva ner destruktiva tankar, inte ge dem något erkännande.
090104
Framme i Åre! Lägenheten är den största vi har haft hittills, verkligen stor. Vi har ett stort vardagsrum, ett kök med matsalsbord och tre sovrum. Vi har också bastu, dusch och toalett. Toaletten har två dörrar. Det gillar jag. Johan och Tommy var och handlade, de fick köpt en tändare, äntligen, så nu kan jag använda min handvärmare. Jag har satt igång en glödstav nu, och grejen blir bara varmare och varmare än så länge. Det kan behövas, för i backen idag var det -18° C. I liften blåste det dessutom asmycket, så det var mer eller mindre det värsta jag varit med om, tror jag. Smärtan var olidlig. Men backarna var helt ok. Lite isigt och hårt, men helt ok. Imorgon ska jag vara ordentligt varm och förberedd när vi ger oss ut igen. Och jag ska ha med mig handvärmaren.
Tågresan upp var skitskön. Så härligt att slippa oroa sig över Pappa som ska köra bilen hela vägen bara för att han är så enveten. Vi hade en egen kupé, eftersom vi hade bokat biljett till Johans flickvän Malin också som inte kunde komma. Det kändes jäkligt skönt att sova på tåget. Just när jag gått och lagt mig, saktade tåget in, så jag kollade ut för att se vart vi var. Vi hade åkt jättelänge och det var fullt med snö ute, så jag tänkte att vi skulle vara långt norr ut. Men när jag fick syn på stationsskyltarna stod där Stockholm. Jag blev väldigt förvånad, jag visste inte ens att tåget skulle förbi Stockholm. När vi vaknade på morgonen sa lokföraren i högtalarna att tåget var en time försenat, eftersom någon incident hade ägt rum i Gävle. Jag vet fortfarande inte vad som hände där.
090105
Lyssnar på "Telephone Line" med ELO. Har haft den i huvudet hela dagen i skidbacken. Det blåste så mycket att VM8:an stängdes av nästan direkt. När vi varit hemma och fikat fick vi stövla i pjäxorna ända bort till World Cup-liften. Vi åt spagetti och köttfärssås. Gott.
090106
Jag fick en idé till en roman eller en noveller eller nånting. En eller flera personer har bara en vecka kvar att leva. Det har ju gjorts liknande saker förut, men det skulle vara ett bra tillfälle att effektivt få igenom mina idéer om vad som är viktigt i livet, etc.
Jag vill skriva grejer, men jag får liksom ingen inspiration. Jag vet inte om vad jag ska skriva. Det känns ansträngt att skriva. Det kanske bara är att vänta på att inspirationen ska komma. Kanske, kanske inte. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra över huvud taget. Saknar att inte ha något instrument att spela på. Ska läsa färdigt min bok istället.
090108
Det snöade väldigt mycket inatt. Det var mer snö i backarna än jag någonsin sett. Det gick knappt att svänga. Allt eftersom dagen gick steg temperaturen och det började smälta, blev kramsnö (klistersnö) och till sist började det också regna. Jag sa att jag ville gå ut efter lunchen fast Johan och Tommy ville det inte. VM8:an hade stängt igen på grund av kraftig blåst, så vi var tvungna att ta bussen. När vi stod vid busshållplatsen i regnet erkände jag att jag inte heller ville åka, att jag bara hade sagt det för att jag trodde att Pappa ville att vi skulle göra det. Varken Johan eller Tommy bryr sig tydligen så mycket om vad Pappa tycker som jag tror. De gör ju vad de vill, när jag tänker efter. Jag, däremot, gör inte det. Vore det inte för Pappa skulle jag hoppa av min utbildning direkt. Vad vill jag göra istället? Jag vet just inte. Jag har aldrig lagt särskilt mycket vikt vid vad jag vill. Måla, kanske. Bo i skogen. Cykla. Lära mig åka skateboard. Börja lyssna på hiphop.
Jag märker hur mina humör kommer och går. Min grundinställning blir mer och mer optimistisk, men då och då kommer en demon över mig. Men det är bara att vänta ut det. Försöka att inte bejaka det. Inte prata så mycket då. Inte skriva ner destruktiva tankar, inte ge dem något erkännande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
