Skär upp min buk men ta inte min...

Först: Är det någon som vet ifall det finns ett sätt att se besökarstatistik för ens blogg? För det är väldigt lätt att göra på Wordpress, men här verkar det inte gå alls. Det tycker jag är dåligt. Jag vet inte ens om någon läser den här bloggen, ju.

Jag såg Martin Luuk på Söndagsparty nu ikväll i alla fall, och för första gången insåg jag hur det kan vara väldigt charmigt med någon som är blyg och till och med ordentligt obekväm i en social situation. Dags att börja slappna av. Jag kan knappt sitta eller gå längre, för jag tänker så mycket på hur jag gör det.

Under USA-resan gjorde jag upp en ständigt växande lista över mina kända favoritsvenskar för David. Han tyckte alla var löjliga förstås, men det skiter jag i, jag gillar dem. Här kommer de:

Mikael Persbrandt
Torsten Flink
Bert Karlsson
Leif G. W. Persson
Jan Guillou
Ulf Lundell
Kjell Bergqvist

De är de enda jag kommer ihåg nu, men jag tror man ser mönstret. Den enda av de där personerna jag inte skulle vilja vara är Bert Karlsson, men han får vara med ändå, eftersom han är rolig.

Nu kan man fråga sig om jag verkligen skulle vilja vara dem. Ja, det skulle jag. Men skulle jag verkligen vilja vara som dem? Det vill säga om jag fortfarande var jag? Nej, det tror jag inte. I och för sig skulle det vara roligt, men nja, nej. Jag har ju potential att vara så mycket mer som mig själv. Och det finns andra typer av förebilder.

Jag läste till exempel en bok ("Bok") av Tage Danielsson nyss. Den gillade jag mycket. Och Tage Danielsson ligger mycket närmare mig själv än Ulf Lundell, det bara är så.

Annat nytt att notera: Min ena katt, Cayenne, fångade och dödade en and igår. Anden var lika stor som katten, det tycker jag var bra jobbat. Men på gränsen till vad som är roligt. Hon brukar fånga möss och småfåglar, och det är helt ok. Åtminstone mössen. Småfåglarna tycker jag är lite sorgligt. Men anden, det var verkligen inte roligt. Stackars and. Det blir så barbariskt när det handlar om ett så stort djur.

Sen har jag strax läst ut "Det viktigaste" av C. S. Lewis. Tröstande och uppbyggande litteratur.

Älskad

I mitt hem står mitt namn redan skrivet
Det skrevs ner innan jag föddes
Och där har funnits stor saknad
Och där finns en stor längtan
att jag slutligen skall hitta hem
Jag är på väg nu

Ett moln på min himmel

Idag, omkring klockan 15:17, misstänkte jag plötsligt att jag höll på att dö av tristess. Jag befann mig vid Vasaplatsen och det var en vacker dag. Ett fyllo satt och sjöng Evert Taube. Det kändes allt igenom som en märklig dag att drabbas av just tristessdöden. Luften var full av fåglar och människors sorl, och hela världen var så underbar. På bussen in mot stan. Ändå var det genomskärande tråkigt.

Jag undrade om det kanske var så att Jesus var på väg, med sin lie i högsta hugg, för att hämta mig till sist. Jag har ingenting alls emot kristendomen som livsåskådning, och har själv länge velat bli en del av den, dock utan någon vidare framgång.

Det tycks mig vara så att Jesus måste komma till mig, och jag har stått här med öppna armar länge nu, utan att han för den saks skull har kommit. Jag vet inte om detta är något jag borde ta personligt, eller bara avfärda med att han trots allt är, och alltid har varit, en mycket upptagen man.

Själv sitter jag då här med tristessdöden, allena i Vasaparken. Man hörde så mycket om vilken dekadent plats detta var, när man var i de yngre tonåren, så jag tänkte att jag kanske kunde bli tagen med våld av någon radikal, men ändå söt, feminist. Till min stora besvikelse verkar detta nu inte hända. Det gäller då att dra sig till minnes att man inte kan få allt, en dag som denna.

The Art of Losing Myself

Jag är på väg att ge upp och bli kristen nu. Det vore min dröm, på många sätt. Jag skulle slippa att fundera något mer. Jag vet att det är en dålig sak, men jag orkar inte mer. Dessutom skulle det framför allt ge mig en ordentlig riktning i mitt liv. Vart är min riktning nu? Den finns inte.

Vad ska jag annars göra? Jag håller på att starta ett band i och för sig, och möjligen kan det leda nån vart. Det skulle ju vara otroligt kul i alla fall. Annars tänker jag mycket på att låta min utbildning bli min riktning. Jag riktar in mig på teknisk design och produktutveckling och fokuserar all min styrka på det. Spelar det nån roll vad man väljer, liksom? Bara man har nånting.

Nånting som man vet att det här är det jag gör, och det är skilt från min fritid. På fritiden gör jag avslappnande, uppbyggande aktiviteter. Då skulle det kännas bättre att sitta och läsa böcker, t ex, för det skulle vara en fritidsaktivitet. Det skulle inte vara allt jag gör.

Jag vet att det här låter tragiskt, och kanske vill jag bara skriva ut det för att se att det här inte är vad jag vill, men jag vet faktiskt inte.

I den något överskattade boken "The Modern Gentleman" läste jag om "the man-cycle". Det är ganska uppenbart att jag är i en lågperiod av denna manscykel just nu, och jag har lärt mig att inte ta mig själv på så stort allvar. Snart kommer jag vara på topp igen, och då blir det andra bullar.

Men åh, hm, jag skulle verkligen vilja vara kristen. Men frågan är vad jag egentligen menar med det. Jag tror att mitt undermedvetna för tillfället kopplar ihop att vara kristen med helt andra saker än vad det borde. För om jag t ex tänker på att börja gå i kyrkan här i Jörlanda, då känner jag bara nejnejnejnejnejNEJ!

Kyrkan Touch

Jag var i kyrkan idag, på gudstjänst. En kyrka i Göteborg. Jag hade aldrig sett den innan. Jag var där med en kompis.

Tja, jag avundades verkligen de där församlingsborna, eller vad de nu ska kallas, för jag antar att de har många kyrkor att välja mellan. Det var så härlig stämning och sån skön gemenskap. Och folket. Så mycket unga människor, så roliga, smarta, vackra, vänliga. Jag blir så avis, helt enkelt.

Jag vill vara kristen. Jag vill vara en del av det där. Ingen annanstans man går är det på det där viset. Ingen annanstans är folk sådär öppna och varmhjärtade, och vad man än pratar om, lyssnar de.

Men jag är det inte, och jag kan inte vara en del av det där.
Ont. Det gör ont.

Human Touch

ÅÅUAARGHH! Det är den där tiden på året igen! Man märkte det i stan idag, och på bussen hem. Det är nånting med... alla tjejer. De är så söta. Det är helt osannolikt. Och jag blir galen. Jag blir verkligen galen. Jag blir typ psykiskt instabil. Mentalsjuk.

Jag vill ha mänsklig kontakt. Verkligen. Ärligt talat. Snudd på desperation nu. En tant satte sig bredvid mig på bussen. Det var faktiskt en tant, nu när jag tänker på det. Men jag tryckte ändå mitt ben mot hennes.

Nä, jag tror att jag skapar min desperation, lite. Och jag är inte desperat. Jag klarar mig själv. Men lyssna: Hela hösten spenderade jag 2-3 kvällar per vecka på barer. BARA för att nåt skulle hända. Fatta att inget hände. OK, jag pratade med några människor, det gjorde jag helt klart. Och jag är glad över det. Men ändå. Jag trodde att grejen var att jag inte kom ut tillräckligt. Nu vet jag inte riktigt vad grejen är.

Men i alla fall. Igår var jag ute igen, för det var rätt längesen nu. Jag har hittat något mycket roligare, nämligen: att spela Heroes 3 med min bror. Ger garanterad glädje och utdelning. Men jag var och såg en film, och tänkte att jag skulle ta en öl efteråt, så det gjorde jag. Och det var astråkigt. OK, det var inte astråkigt, det var helt ok. Ganska mysigt. Men ändå. Tror inte jag sa ett ord till någon. Jag tror jag såg en tjej där, dock, som jag träffat några gånger tidigare. Inte helt säker på att det var hon, men hon liknade mycket, och hon hade samma kläder. Jag tänkte att jag skulle gå på toa och sen, på vägen tillbaka, säga hej, men jag väntade för länge och hon gick ut och rökte (måste ha varit hon) och sen kom hon aldrig tillbaka.

Det kom en annan person också, som jag känner lite grand, och ställde sig typ bredvid mig i baren, men jag LÅTSADES INTE OM HONOM. Gud, jag gör det där hela tiden. Även med folk jag egentligen gillar - ser jag dem ute nånstans så är chansen fet att jag kommer försöka göra mig osynlig. Det är rätt fånigt, och jag vet inte varför jag gör det.

Är det troligt?

Jag tar medalj
i att va en idiot
Jag slänger bort allt som folk ger mig
Jag går sönder när de ser mig
Jag går ut
Ensam i kväll igen
Och jag låtsas jag har roligt
Kanske nån ser mig, är det troligt?

Kanske nån känner att det där vill
jag ta med mig hem
Jag behöver ett vrak
För att känna mig bra
Är det troligt?

(från USA-resan. SISTA!)

Tiden

Jag har bestämt mig för att upprepa allt jag sa första gången en gång till, ifall det inte gick fram
I stugan fanns det alltså två ytterdörrar, och vi sprang fram och tillbaka, ut och in genom dem i ett slags pantgömmelek
Fasansfullt vad man glömmer tiden
Jag såg en bo i källaren till en bokaffär som handlade om att nästa fysiska genombrott skulle gälla tidens icke-existerande
Jag undrar vad som skulle hända om vetenskapen faktiskt kom fram till att tiden är en illusion
Ännu en gång skulle det visa sig att gamla tokiga mystiker hade rätt (De sa också att beroende på vilken näsborre du andas in genom, gynnas olika hjärnhalvor)
Kanske skulle folk sluta gå till jobbet
Eller åtminstone komma dit störande sent
Kanske skulle landet Schweiz få gå i konkurs när ingen längre hade någon användning för varken armbandsur eller gökur
Kanske skulle det inte vara lika skönt att ligga och dra sig på morgonen
Kanske skulle det inte vara lika kul att vara uppe sent på natten

(från USA-resan)

Maybe I Should Write Comic Books

The houses were covered in paint
Not for the faint of heart
Maybe someday I will have a daughter
or maybe a son
I long for that day
I mean, I look forward to it
I'll teach him or her or them
about all the secret mysteries
I've discovered
Or at least I hope I have
discovered by then
People are actually getting engaged now
How disturbing is that?
Maybe I should write comic books
Or be a contributor to the MAD magazine
I think I have a part to play
Sometimes I wonder about poetry also
It seems so random at times
And I mean,
I want everything I write to be poetry, really
Isn't it just expression?
(It's the figures and symbols
my pen makes against the paper)
I think my style of writing
from here on should be poetic
An yes, I am above interpunctuation

(från USA-resan)

The Day We Got Lost at the Cemetary

Fancy that the wild dreams
bewildered by snow
(and over and out)
were tumbling down
All over my head
toppling over
A tossed salad?
The humanity of driving
across the fields
Beyond what you and I can imagine, even
Beyond the dreams of cemetaries
sleeping the night away
Awaiting the ressurection
I am the light and I will shine through every ass
It was really fucking disturbing
Why would they, though?
Toss that salad
The day we got lost at the cemetary
And then later we found out
that Eric had died
It seemed horrifying to me
But I guess that's the only way
to reach out to everybody

(från USA-resan)

Erling

Jag ser tröstlösa ögon
öppnas och stängas
Och förvirrade själar
stryker förbi
Ögonen möter min och jag
ryggar bort
Försoningens tid
Att vara någons vän
är inte att underhålla den personen
Det är att vara ärlig
Men min intention är alltid
att göra folk glada
Jag ser ett perfekt par
och jag blir glad
Jag blir hungrig och äter något
och blir lycklig
Jag åker buss nu,
och desperationen är inte långt borta

(från USA-resan)

SF vs. SE

In my time were the tears
I felt from reading of Kerouac's San Francisco
and then experiencing it myself -
sober and adroit -
a man without soul
as often times I thought of myself
Anyhow - it wasn't the same
Snow falls from the tender pink sky
somewhere back home
in the long-forgotten back-country of Sweden -
my dearest home
(I knew though, that it was not so -
at least not where I live -
there it is the sweet warm spring,
the budding of the trees,
the everything -
and even yesterday my parents said
they'd enjoyed some really warm weather -
warmer than here in chilly Sanfran, at least)

(från USA-resan)

Insikt

Detta slog mig för första gången igår: Jag har alltid tyckt, och är uppfostrad till att tycka, att mat är något man inte bör lägga så mycket pengar på. Antagligen tänker jag så för att min familj länge hade ont om pengar och det alltid fanns gott om räkningar som behövde betalas. Men det slog mig hur som helst att om jag hade haft mer pengar, då skulle jag utan tvekan köpt godare mat, snyggare kläder, etc., och om jag faktiskt har råd att köpa vad jag vill ha nu, det vill säga om jag alltså kan göra det, då finns det inget som hindrar mig från att göra det. Det är bara en prioriteringsfråga. Det kanske låter självklart, men jag har verkligen aldrig tänkt så förut.

(från USA-resan)

Rekviem för farfar

Jag tänkte passa på att skriva ett rekviem för min farfar, trots att det var år sedan han dog. Men när han dog hade jag just inget att säga, och nu känner jag att jag har det.

Min farfar hette Gustav Andersson, och jag liknade honom på många sätt ganska mycket. Samma tjocka, yviga hår, och samma efterblivna öga (farfarsöga, brukade de kalla det, och jag trodde att det var ett riktigt ord, men nej, det var bara för att farfar också hade ett sånt).

När jag tänker på min släkt, finns det de jag vill efterlikna och de jag inte vill. Min farfar är en av dem jag vill ta efter (den andra, framför allt, är min morbror Martin).

Alla som kände min farfar pratade alltid om honom med respekt. Han var jägare, precis som min pappa, och de jagade tillsammans ända tills farfar inte kunde gå längre. När jag träffade de andra jägarna och de råkade prata om farfar när han var yngre, verkade det alltid som att de beundrade honom, eller åtminstone såg tillbaka på den tiden med glädje.

Min farfar hade rött hår, men det har jag aldrig sett på riktigt. Under hela mitt liv hade han vitt.

Han och farmor hade en bil, jag vet inte exakt vad det var för märke och modell, för jag är dålig på bilar, men den var i alla fall röd, med svart tak. Han körde den där alldeles för länge, även när han började bli dålig. En gång, när de hade varit hemma hos oss, och skulle köra hem, låste sig nånting hos farfar, kanske hans ben, eller möjligen hjärnan, och han körde med gasen i botten ner för den branta backen utanför vårt hus. Det var nära att de skulle kört rätt in i några stora träd, men på något sätt fick han svängt i sista sekund. Efter det fick farfar inte köra bil mer. Han pratade ofta om det dock, minns jag, när vi var hemma hos dem i deras villa i Kungälv.
"Om jag bara kunde få köra bil, i alla fall, så jag kunde komma härifrån ibland."

Han blev dålig och fick sitta i rullstol. Hans fötter svullnade upp eftersom han inte längre rörde på dem, och han var tvungen att sitta och stampa med fötterna hela dagarna för att hålla igång cirkulationen.

Farfar gillade alltid musik, och spelade fiol. Han knäppte mest på den, och brukade göra det när ingen var hemma. Min farfar var dessutom av den ovanliga typ som tyckte att en ensam fiol var vackert, men ogillade en hel stråkorkester.

Ett av farfars mest karakteristiska drag, åtminstone utseendemässigt, var att hans ena finger var betydligt kortare än de andra. Det hade blivit avkapat en gång när han var liten. Han hade hjälpt sin bror hugga ved - hans bror hade hållit i yxan och farfar hade hållit i veden.

Det finns mycket mer att säga, men jag känner att det räcker nu. Avslutningsvis skulle jag vilja säga att jag önskar att jag hade kunnat lära känna min farfar när han var yngre, för på många sätt verkar han ha varit en stor man, och en man av karaktär.

(från USA-resan)

Sjön

Välbyggda kroppar och ett förakt för allt som lever,
allt som gror
bygger på min vilja att odla vingar
och fly bort
Vansinnigt men välvilligt
en svår situation med lavendelblom i håret
Jag ger min kraft och styrka
till såna som knappast förtjänar den
Gör det då ingen skillnad
(luften fylls med Axe eller vadnu)
Aldrig utan tvekan,
inte med ett stort problem
Jag ropar ord
och fyller mitt medvetande med ett nonsens
som förgyller mina dagar
Jag var rädd för tankar så länge
Men vad är det för mening med
att jag ser allt jag ser,
om jag inte återspeglar det,
som en sjö?
Sjön är varken mer eller mindre
Disposition och diskussion
Jag bryr mig inte,
ge mig stekt salt sill!
Varenda människa,
varenda slav
Fyll dig och din syster med vad du behöver
Dina veka drag ger dig
en mer distinkt skugga
Tro det eller ej,
men man ser vad man ser
Jag ser på min handstil och blir nöjd
Frid i själen men ont i hälen
Jag ser mina vänner
och jag ser en spegelbild av
alla mina rädslor och osäkerheter

(från USA-resan)

Lite granna ratur

Köpte den här boken idag, här i San Francisco. Skrev just ett vykort hem till mor och far. Och Tommy, då. På vandrarhemmet delar vi rum med två killar som jag tror är från England (har pratat en del med dem, men det föll sig aldrig så att jag frågade dem varifrån de kom), och några andra tror jag, om de inte stack härifrån imorse (deras sängar är bäddade, ser jag nu, så ja). Läser "Swann's Way" av Marcel Proust och älskar den. Den har väckt min glädje för att läsa igen, och jag ser fram emot att plöja igenom många klassiker när jag kommer hem.

Inser mer och mer hur mycket boken av Krishnamurti, som jag fick av Johan i julklapp, har betytt för mig. Det är en stor frihet att inse att när det gäller livets viktiga frågor är det bara en man kan vända sig till, och det är en själv.

Ska köpa ett frimärke snart, till vykortet.

När jag kommer hem skall jag skaffa akvarellfärger eller möjligen olje-, och måla tavlor att hänga upp på väggarna i lägenheten sen.

(från USA-resan)

The Noise of God

Ah, at times we would make our way
down through the corridors of time
Bewildered, for sure
Always looking for something
Never seeming to be able to find a rat's ass
So tired we would be, doing these excursions,
that we would later sail for hours,
just lying on the deck,
listening to sealions and
utter the hopeless words of utters
Not without cause,
not without blame
I find masochistic games being part of
the life I never subscribed to,
never subdued to
Finding out only later
that the voice of God,
the noise of my mind,
was the voice of my mind,
the noise of God
(God buzzing and screeching,
waiting for just the right time
to reveal himself
and then boom,
the moment's passed,
we draw new circles)

(från USA-resan)

Sju ljus

På morgonen möts jag av obevekliga besked
från läkare, militärer, dragoner
Du är sjuk och du har en vilja av stål
Obehärskad och fylld av bubblande vrede
När jag vaknar finns där sju ljus bredvid min säng
Ett för lyckan, två för pensionen,
tre för Volvos framtid och ytterligare ett för min själ
"Min själ?" skrattar jag
"Jag trodde jag gjorde mig av med den så sent som 1988"

(från USA-resan)

Lasse Berghagen

Mörka sjöar, varma sjöar
Jag ser hav av leenden flyta fram
Sakta men säkert, bort från horisonten
Jag går på styltor genom stan
stapplar i min överhet
ser ner på folket
Böjer mig och viskar i pensionärers öron:
"Följ mig! Jag ska visa var regnbågen slutar"
Aldrig och ännu mer
Jag ser två träd, vildvuxna och krokiga
Ger blanka fan i det
Tar av mig min kavaj
Sparkar av mig skorna
Säger "Älskling, en dag är som en rosenträdgård
- varken mer eller mindre"
Avslutar respektlöst med en
avlusning av Nils Ferlin
Gammal i gemet, ny för stunden
Tusen sugande sjöar och vansinniga,
värdelösa valrossar

(från USA-resan. Förresten vet jag att alla de här dikterna och grejerna suger hårt, jag har inte blivit knäpp, men det kan ändå vara kul att se vad för skit jag skrev)

Pacific Tradewinds

På vandrarhemmet Pacific Tradewinds i San Francisco. Vi bor mitt i Chinatown, det är mysigt. Vi kom hit igår och tänkte packa in våra väskor, checka in och sen åka och lämna bilen, men ack, våra planer gick i stöpet. San Francisco visade sig vara en rätt hemsk stad att köra i - smala gator, fullt av trafik och absolut inga parkeringsplatser. Eftersom det inte gick att parkera utanför vandrarhemmet bestämde vi att David fick cirkulera runt kvarteret medan jag gick in och checkade in. Tyvärr tog det aslång tid att checka in, för det var folk före mig, och när det väl blev min tur, visade det sig att det inte gick att betala med mitt kort. Precis då fick jag ett SMS från David, som sa att bensinen höll på att ta slut, så jag var tvungen att gå ner igen. Planen var nu att åka och lämna tillbaka bilen direkt och sen ta en taxi (David hade många stora väskor) tillbaka till Pacific Tradewinds. Det var lättare sagt än gjort, för trots att vi hade adressen till biluthyrningen, kunde vi inte se den när vi körde omkring, och det fanns ingenstans att stanna. Till slut hittade vi dock ett ställe att stå, och vi hittade uthyrningen, men då hade de redan stängt. Bensinen var nästan slut, så vi åkte och tankade och sen åkte vi tillbaka till vandrarhemmet och parkerade i ett P-hus på andra sidan gatan (28 dollar för en natt, svindyrt).

(från USA-resan)

Slut på motell

Sista kvällen på motell, vi är i Vallejo. Imorgon blir det San Francisco för första gången! Kanske lämnar tillbaka bilen också. Hoppas det. Börjat bli trött på att skriva poesi igen (det gick fort). Men det spelar ingen roll. Jag gör ändå vad jag vill och vad jag känner för (det enda rätta). Jag tror verkligen att det är det ultimata sättet att leva.

(från USA-resan)

Ingen protest

Alla martyrer dör förgäves
och jag brer extra saltat Bregott
på knäckebröd
I exil och jag vill bara hem
Hem till ett land man kan lita på
Där sanning växer på träd
och man kan gå mellan hus
Äter en hamburgare till
Vill ha en burgare mot munnen varje kväll,
det känns tryggt
Stormar ut i legolandskapet, skriker
"Det här är min tid och ni har tagit den ifrån mig!
Rensa kloakerna,
sug ut slemmet ur mina öron och min näsa
och spola ren min hjärna!
Jag vill tänka klart!"
Stolen lyfter sig själv underifrån
och betänker sitt öde
Gravitationen igen,
gravitationen igen
Stolens ärkefiende viker sig
och skrattar över att INGEN
förstår sig på den
Ett mysterium
skapt som ett frimärke
Frasiga kanter
Vandalerna står på händer
låter fötterna stinka
Jag gick sönder ett par skor
Förstank dem
Rätade ut mitt underliv igen
En god natts sömn
Damer och herrar
gäster och aristokrater
Vad har ni tagit er till?
Har ni låtit ert förnuft leva rövare igen?
Lyckas ni ta er ur den här knipan,
ska jag säga det:
Ni är bäst, ingen protest
De andra luktar häst

(från USA-resan)

Stor leda

I en liten håla, i Kalifornien. Motellet alldeles bredvid motorvägen - här finns inget annat, utom McDonald's och Carl's Jr. Och ett annat motell. Stor leda. Jag vill till San Francisco.

(från USA-resan)

Deckar-Musse

Jag brukade ligga och sjunga sånger
Hedra min moder och min fader
Fylla på sugrören ända upp
Slingrande, snirkliga saker
och Musse Pigg löste mysterierna
I bilen, September 91
kunde jag inte minnas om det var
September eller 91 det skulle bli igen
Allting tog slut och byggdes på på nytt
Jag dubblerade mina minnen
och halverade morellerna
40 moreller på ett fat
urkärnade och fina
En skål med grädde, socker och mjölk
Jag såg att vart jag än gick
löstes färgerna upp
och det krävdes fler traktorturer
än jag kunde lyssna på "De sista ljuva åren"
i hörselskyddskåpor
Stora hölass som gick ut och in

(från USA-resan)

Spotify Your Face

I would see the clear spots
glowing through my face on
Saturday evenings

(från USA-resan)

Knuttimmergåvan

Tumlande tunnlar ger sig i akt
på en magisk skatt
Vart går man, vad hör man
när det finns inget kvar att göra,
inget kvar att höra
Åh Gud, jag vill inte bli en poet!
Men det griper tag i mig och säger
"Det här är åtminstone bättre än all annan skit.
Du har försökt kväva RÖSTEN inom dig
länge nog och nu vill den ut"
ABC 123 - min hjärna är ett monster av mönster
Formaterad efter bästa behag
Jag läste nåt idag som FÖRTROLLADE mig och
DET HAR INTE HÄNT FÖRUT
Ta av dig bananskalet och kapitulera
Den friskaste killen jag känner
ska flytta till ingenstans
och lära gubbar bygga timmerkojor
Han har den gåvan - knuttimmergåvan
Jag vakar över tallarna,
ser till att de inte fäller ett barr
Krök inte en kotte, mister!
Den här barken har kurerats från högsta ort
Befriad från all lort
VANSINNIGT medveten om sig själv är den

(från USA-resan)

Colgate Root Beer

Jag har väl mitt eget förhållande till döden, antar jag
Jag borstar tänderna i root beer
Aldrig förr och aldrig senare
har jag sett en tant så ful
En tjockis i ett motellrum våningen under,
fick Pepsi hemkört
Diet, som TUR VAR
Ibland blöder jag grönt
Jag undrar om det är normalt
Jag tror jag lider av en brist på galenskap,
eller en galen brist
Det är galet vad lite djuren har åstadkommit
Under SÅ LÅNG TID, menar jag
Vi människor har iPodar
och gasbinda i massor
Men vad har de?
Vad har rådjuren gjort?
Absolut ingenting
Om det finns nåt så visa mig
Jag menar, överbevisa mig gärna
Men vart är grodornas splitter nya in-ear hörsnäckor?
Nej just det, för de finns inte

(från USA-resan)

Naked Lunch

Läser "Desolation Angels" och är just på delen där Kerouac hälsar på Burroughs i Tanger. Jag tänker på när jag läste "Naked Lunch". Jag gillade den mycket, även om den var helt klart störande att läsa. Jag vill skriva en sån bok - inte pervers och störd, men lika fascinerande.

(från USA-resan)

Att somna och vakna

Ska till Six Flags Magic Mountain idag - jäkligt spännande ska det bli!
Här är en tanke: Att somna är som att dö och vakna är som att återfödas. Det kanske inte låter så vettigt, men ju mer jag tänker på det, desto vettigare verkar det. Om vi i essens bara är medvetande, och medvetandet försvinner varje natt och återuppstår varje morgon - är inte varje morgon då som en återfödelse?

(från USA-resan)

Hollywoodskylten

Var i Hollywood Hills idag, såg Hollywoodskylten. Det var märkligt att vara där. Beverly Hills är verkligen backigt, och vägarna slingrade sig fram som i Timmervik eller ute på Åstol, och husen stod väldigt tätt. Det var vackert väder och allt kändes hollywoodperfekt. Vet inte vem som bor där, riktigt. Det lär vara ofantligt dyrt, och ändå får man bara bo i en liten sommarstuga. Och ingen retreat heller - man kände the hustle n' bustle från L.A. där med. Men ändå rätt coolt. Vi körde en bit på Mullholland Drive också. Jäkligt slingrande väg, måste jag säga.

(från USA-resan)

Tankar om Göteborg

Jag ser verkligen fram emot att komma tillbaka till Sverige och skaffa en lägenhet i Göteborg. Helst vill jag ha på Postgatan, Vasagatan eller Brunnsgatan (Husaren). Jag ska inreda mitt hem sparsamt, ingen TV, om jag inte köper ett TV-spel, då. I köket (åh, ett eget kök, äntligen!) ska jag ha speciella burkar för pasta, ris, etc. Jag ska lägga tid på att laga mat och jag ska handla så mycket jag kan i Saluhallen (speciellt om jag bor på Postgatan). Jag ska se till att alltid ha öl, vin och sprit hemma, åtminstone något av det. Jag ska gå på mycket grejer, gå ut - fortsätta gå på pubquizet på Sejdeln på måndagar. Jag ska gå på bio, se nya filmer och antagligen gå med i Cinemateket igen.

(från USA-resan)

Ekorrar i San Diego

Var i centrala San Diego idag, i Seaport Village. Det är ett rätt turistigt område, men ändå trevligt på något sätt. En massa olika små affärer, restauranger och stånd nere vid vattnet. Första gången jag är vid Stilla Havet. San Diego verkar vara en fantastisk stad. Min favoritstad hittills, jag skulle vilja bo här. Jag hoppas mycket på San Francisco också, får se vad jag tycker om det. Det var varmt och skönt i San Diego, perfekt för att ligga i Balboa Park, t ex. Vi skulle nåt att äta och gått dit, men det verkar vara lite ont om matställen nära parken, så vi satt där och åt nötter och torkad frukt istället. Det fanns fullt av ekorrar där, och vi kastade nötter till dem. Det uppskattades mycket, och snart var vi helt omringade av ekorrar som ville ha mer. Först tänkte jag få en ekorre att äta ur min hand, men när de kom nära såg man att de verkade ha skabb eller något, för många hade tappat päls här och där.
Ekorrarna verkade för övrigt röra sig parvis. Plötsligt stack nån av ekorrarna åt helvete, och varje gång följde en annan efter med en väldig fart.

(från USA-resan)

Vad ska jag bli när jag blir stor

Man kan se på listan här till vänster att jag har huvudbry nu över vad jag ska göra till hösten - som jag har haft varje höst de senaste åren. Det bästa alternativet till att fortsätta på TD är skrivarkurs, tycker jag. Det skulle vara asroligt och jag borde nog göra det... Å andra sidan borde jag skriva mycket mer för att ens överväga en sån sak.
Men jag kom ur allt det där funderandet och illamåendet av en så enkel anledning: Lina skrev till mig på Facebook och frågade när jag är på ostkusten igen - hon skulle nämligen vara i Boston några dagar i april för att träffa Erik. Det visade sig passa jättebra för mig att åka dit då, så jag kommer ta bussen till Boston från NY dan efter att vi flugit dit.

David kollar på "Con Air". Dålig film tycker jag egentligen, eller vill jag tycka, men den är faktiskt riktigt spännande. Jag ska kolla på mer actionfilm. Mer saker som är spännande, helt enkelt. Maskulina, odla den sidan hos mig.

Det spelar inte så stor roll vad jag gör till hösten, egentligen. Att fortsätta på TD är nog bra. Jag romantiserar att ta skitjobb och hanka sig fram på ingenting, men att faktiskt utbilda sig och ha ett intressant och roligt jobb? Nej, aldrig! Det är löjligt, egentligen, och jag känner mig nu plötsligt på det klara med att jag faktiskt vill fortsätta.
Hur som helst älskar jag att skriva. Det som hindrat mig att göra det det senaste är all buddhism och liknande läror. Jag kan inte komma ifrån att tankar verkar vara dåligt, men insikten kom plötsligt till mig igår att - allt är en enda ström, oavsett om det råkar vara tankar för tillfället eller inte.

(från USA-resan. Ursäkta att det faktiskt inte är någon lista till vänster här, men det var i alla fall en lista med för- och nackdelar för skrivarkurs respektive TD)

In and Out

I could fight with my hands kept still
but it wouldn't clear up the air good enough
Standing
nowhere to go
Nothing of interest
Just breathing the calm air
In it goes
and then, later
Out it goes

(från USA-resan)

Quietly Then

The shine-on of the ages
was adjourned in the morning
You sat quietly then
Anticipating the rise and fall
Stirring thoughts
erupting from that very near place
Spinning the wheel again

(från USA-resan)

Quote from the Tao teh Ching

"Heaviness is the root of lightness"
and I know very well
that all the cosmic galaxies
the visions
the Maharajas
the farmers of Alabama
the theories of Einstein
they are all the stuff of my mind
There is no struggle
and each game I play
is another little game I play

(från USA-resan)

23 år

Jag är 23 år och fullt medveten
att jag inte har en aning
om vart jag är på väg
vad jag vill göra
vad jag borde göra
Jag läser religiösa skrifter
dagarna och nätterna i ända
Sliter mitt hår
och när jag är i balans
ser jag mig i spegeln i högra ögat
och säger
"Jag vet att jag är bra"
Och jag misstror de
som har ett för starkt intresse
eller ett för tydligt kall
Åtminstone tills jag har ett själv
Men jag tänker såhär:
Jag älskar mitt liv
som det är
Även i min olycka
Och om jag skriver om det
och visar att till och med
mina vardagliga "räcker det här till"
är värda alla tacksamhet
och faktiskt är nåt vackert
Att var och en av mina tankar
även om den är ond som alla tankar
faktiskt är ett poem

(från USA-resan)

Canyonlands

Var i Canyonlands idag och Arches igår. Mycket nationalparker, mycket gå omkring och kolla - ta kort på samma saker som alla andra tar kort på, eller köp vykortet direkt (skickar förresten ett från Arches till Mormor - vet inte vad jag skulle skriva, men skrev nåt litet). Utah är vackert, men efter ett tag blir allt samma-samma - till och med David sa det idag.

Jag undrar vad jag ska bli, vad jag ska göra. Övervägde psykologi idag igen - känns just nu som en mardröm att börja läsa på Chalmers igen. Så kanske psykologi, men jag har inte tillräckligt med CSN-år kvar. Kanske ta ett år på folkis - gå en skrivarlinje nånstans, bara för att få tiden och avskildheten. Eller fortsätta på Chalmers trots allt och utnyttja systemet, rätt roligt att läsa ändå, ger ett bra jobb till slut, får bo i Göteborg under tiden och kan skriva på ledig tid (kan se till att få mycket ledig tid).

Van vid att sova på motell nu. Motel 6 (billigt) och Days Inn (dyrare, men har frukost och Internet). Varje kväll blir lite likadan - rummen ser så lika ut (två sängar, en TV, kanske tavlor, ett fönster med AC under - enda variationen hur duschen ser ut och ifall handfatet är i badrummet eller utanför). Men jag gillar det. Same, same, but different.

(från USA-resan)

The Great American Notebook

Gatorna såg likadana ut i New York. Fast olika kvarter. Finansdistriktet där Johan bodde (Cory i Empire State Building, till killen som sålde fotografier: We're from Financial District - Killen: Oh, Financial District? Then you've got money to spend!), East Village med alla små restauranger, prylaffärer, billiga barer (Five shot's of ANYTHING for 10 $ - Yes, we're serious!), Greenwich Village, där Isabella, sångerskan i Johans band, jobbade, turistkvarteren runt 50:e gatan, höga, höga hus, och så Harlem. I Harlem åt vi de godaste mackorna jag ätit på länge. Överallt nån liten deli som skräddarsydde mackor åt en - min favorit: pastrami och montereyost.

(från USA-resan)

Existensminimum

Jag var och såg Existensminimum igår. Jag gick mest dit för att jag inte hade något att göra, och väntade mig inte så mycket av det. Jag hade lyssnat på honom lite snabbt på myspace och tyckte att det åtminstone inte lät dåligt.

Men wow. Så bra det var. Jag var dessutom lite ledsen över att jag inte var på bob hund, för jag hade haft chansen så länge att köpa biljett, men struntat i det. Fast å andra sidan var det nog lika bra, för nya albumet suger ju så hårt att man får ett vakuum inom sig när man lyssnar på det. "Världens bästa dåliga låt", liksom. Nej, det är bara ännu en dålig låt, lika värdelös som resten. Jag har i och för sig bara lyssnat på skivan en gång, och jag har för mig att två låtar var helt ok: "Tinnitus i hjärtat" (singeln) och "Siffran vill bli fel", men annars... *suck*

Fast nu skulle det ju handla om Existensminimum. För han var verkligen asbra. Jag vet ingenting om honom egentligen, så jag vet inte vad jag ska säga för att knyta an till någon allmän, hm, nånting, men i alla fall. Riktigt bra låtar - låtar som jag blev avundsjuk på, för jag ville ha skrivit dem själv. Och det är riktmärket för mig. All musik jag gillar är jag också avundsjuk på. Jag vet inte vad hans låtar heter än, men jag ska kolla upp. I alla fall gillade jag nog bäst den låten där han sjunger "I graduated in 1993". Stört bra.

Det knäppa var att typ ingen var där och de som var där APPLÅDERADE INTE! Det störde mig stenhårt, för de hade applåderat ordentligt till skitbanden som var innan, men när det väl kom något bra, nyskapande - nejdå. Det var inte ens nån som ropade och ville ha in honom för extranummer, men som TUR VAR kom han in ändå och sa "Tack så mycket, jag spelar gärna lite till".

Och han hoppade runt på scenen som en galning, klättrade omkring i räckena och i taket - när han svingade sig fram och tillbaka råkade han paja glödlampor hit och dit, så det regnade glas över publiken. I sista låten kastade han sig mot trumsetet och brakade ihop det. Ja, det var askul. Jag skrattade hela tiden.

Haikus från Miami

Vandrarhemmet i Florida
Utestängd från rummet
Fientlig stämning

På Miami Beach
Vågorna slår in mot land
Saknar en vän nu

Tao som har mig kär
Är inte riktigt sanning
Är tyst nu igen

För the great were white
Outstanding precision, yes-
Waiting for something

No more sad old days
My tongue has found it's frontier
No one does at all

Hundar på gatan
Steker i solen, bryr sig
just inte mycket

En man med fru
Sover på gatan
Var sin filt

(från USA-resan)

Ingenting

Det kändes för tillfället
som om jag hade genomskådat ett och annat
Att en av de största lögnerna
var att det var viktigt
att ha ett syfte med livet
Men när rälsbussen kör
ovanför Miamis gator
och jag ligger kvar i gräset
tror jag att Ingenting
verkligen är rätt väg

(från USA-resan)

It ain't snowing there

Tågkonduktören står och tjatar och går igenom reglerna för hur man använder toaletten. Han säger "Say hi to Jim, who's in charge of catering" och alla i vagnen utom jag och David säger "Hi, Jim!". Jim säger "It's snowing in New York, in Pittsburgh it's snowing, in Washington it's snowing... You know where it ain't snowing?" och blinkar åt David. Jag längtar till Miami jag med.

(från USA-resan)