Jag letar alltid efter nya idéer och nya filosofier. Det är verkligen det jag älskar mest! Varje gång nån frågar mig vad jag är intresserad av så vill jag säga "Livet!" men jag tror inte att de skulle förstå vad jag menade.
Det senaste har jag stött på två väldigt intressanta idéer, men de känns motsägande och det känns som att jag måste välja den ena, men jag vet inte vilken.
1. Du är totalt ansvarig för allt du upplever.
Det här bygger på "New Thought"-tänket och handlar om att dina tankar attraherar allt som kommer in i ditt liv, in i ditt liv. Bra grejer eller dåliga, allt har du själv attraherat. Så om en situation inte verkar bra, måste du påminna dig själv om att det är du själv, genom dina tidigare tankar och handlingar som har fört det där in i ditt liv.
2. Du är inte ansvarig för världen du lever i.
Den här idén fick jag från Richard Feynman, min idol. Han fick den i sin tur av nån annan, nån stor vetenskapsman, men han utvecklade den och levde sitt liv efter principen "aktiv oansvarighet". Han sa att det hade gjort honom till en mycket lycklig man ända sen han började med det. Och han verkar ha rätt. Det verkar verkligen väldigt vettigt. Ett exempel på det där var när han erbjöds ett jobb tillsammans med Einstein och ett gäng andra, och jobbet innebar i princip total frihet för honom. Först tänkte han att han måste tacka nej, för han tyckte inte att han var tillräckligt bra, och han hade inga idéer, etc. Men sen kom han ihåg att han inte behövde vara ansvarig för andra människors åsikter. Om de trodde att han var så där bra, så var det deras problem, inte hans. Det enda han kunde göra var att vara sig själv och det räckte så långt som det räckte. Om han inte nådde upp till deras förväntningar så var det deras misstag, inte hans!
Jag lutar mest åt den andra idén just nu, men jag har levt efter den första i flera månader.
söndag 26 oktober 2008
fredag 3 oktober 2008
Andlighet, Gud, etc.
Jag tycker det känns väldigt konstigt att det finns folk som helt bortser från Gud och fnyser åt hela grejen med religion. Det är som att de blundar krampaktigt.
Antagligen lider de av gubben-på-molnet-sjukan. Som när Olof en gång i sjuan blev arg på religionslärarinnan och sa "Hur skulle Gud kunna ha skapat allt det här?" och pekade på sitt huvud. Det är som att folk tror att Gud är en annan människa, en väldigt gammal kille, bara. Vem kan tro på nåt sånt? Ingen, förstås.
Jag är inte kristen. Jag är inte nånting. Det finns vettiga delar här och var, tycker jag. Mest i hinduism och buddhism, men i allmänt lite varstans. Men jag känner Gud. Jag kan inte bortse från något sånt. Och jag tror att INGEN kan bortse från det. Det bara definierar det inte på samma sätt, eller tänker inte ens på det. Som när man plötsligt stänger av köksfläkten. Man tänkte inte på att det lät, men man märkte hur skönt det blev när den blev tyst.
Så här tänker jag:
Det finns ett sätt som saker händer på. Det är vad som menas med Tao. Det är svårt att riktigt förklara det här tydligt, och jag har varit intresserad av taoism länge, men det var först i somras som jag fattade vad det handlade om.
Det finns alltså ett sätt som saker händer på. När nånting ramlar, när nånting händer. När en bil rör sig, när du tänker, vad som helst. HUR händer det? Varför händer något? Det händer genom sättet som saker händer på.
Ser man på det fysikaliskt så bygger allting på fyra krafter, i grund och botten. Gravitation, elektromagnetism, den Svaga kraften och den Starka kraften.
Det är fyra olika krafter, men alla funkar på samma sätt. Det handlar om att saker attraherar eller repellerar varandra. Så egentligen är det samma grej det handlar om. Saker attraheras eller repelleras, det är allt som nånsin händer i universum. Och attraktion och repellering är egentligen bara två sidor av samma mynt. Så egentligen bygger allting bara på en enda grej. Det bygger på Tao. Det bygger på sättet som saker händer. Det bygger på Gud.
Gud definieras i alla religioner enligt tre principer:
1. Gud är närvarande överallt.
2. Gud är större än allt.
3. Gud är allsmäktig.
I grund och botten är det det det handlar om. Och det där får mig att tänka på strängar. Allt är i grund och botten uppbyggt av strängar, resonerar vetenskapen. Det finns bara strängar. Hela universum är bara ett enda gytter av strängar. En enda stor massa.
Den här massan är:
1. Närvarande överallt.
2. Större än allt (störst, den innefattar allt).
3. Allsmäktig (all kraft kommer från den, det finns inget annat).
Det får mig också att tänka på Sinnet. Ditt sinne är allt som finns. Jag kan inte gå igenom något så komplext i det här inlägget, men jag är helt övertygad om att det är så, och det kanske är en sak som var och en måste inse för sig själv.
Men Sinnet är:
1. Närvarande överallt (det är allt. Allt du upplever är bara reaktioner hos dig själv. Kanske finns det en "annan" verklighet "därute", men ingen vet och vem bryr sig?).
2. Större än allt (det innefattar allt, och när allt är borta finns det fortfarande kvar).
3. Allsmäktigt (Ditt sinne är allsmäktigt. Du är allsmäktig. Det kan vara svårt att se först, men de uppfattar allt som händer, och alla intryck måste tolkas av dig själv innan du kan dra nån slutsats ifrån det, så eftersom vi inte har nån aning om vad som händer där ute, måste vi acceptera att vi själva kontrollerar vår egen verklighet totalt).
Så även om man ser på det rent spiritualistiskt eller vetenskapligt, måste man väl ändå inse att det som brukar kallas "Gud" finns? Om Gud däremot har vandrat på jorden eller har pratat till mänskligheten eller ens tycker att människor är så värst balla, det är ju en helt annan femma.
Men jag är inte ute efter att argumentera. Någon kan säkert motbevisa vad jag just skrivit, men det är inte det som är vitsen. Vitsen är att om man söker Gud, som så många gör, och inte utan anledning, så finns Gud där. Börja upptäck!
Sitt stilla med dig själv och gör ingenting och lyssna till dina tankar och inse att du har fan ingen kontroll alls över vad du tänker. Och du har ingen kontroll alls över vad du gör. Åtminstone inte vad du gör just nu. Det är vetenskapligt bevisat att det vi upplever hända just nu egentligen hände för en liten stund sedan.
Men det finns något där. Något som lyssnar. Något som hör. Något som ser. Något som känner. Något som är Medvetet. I djupet är du bara medvetande. Hur kan du vara något annat?
Och hur långt tillbaka kan du minnas? När började ditt medvetande? När kommer det sluta? Vad var du innan dina föräldrar föddes?
Antagligen lider de av gubben-på-molnet-sjukan. Som när Olof en gång i sjuan blev arg på religionslärarinnan och sa "Hur skulle Gud kunna ha skapat allt det här?" och pekade på sitt huvud. Det är som att folk tror att Gud är en annan människa, en väldigt gammal kille, bara. Vem kan tro på nåt sånt? Ingen, förstås.
Jag är inte kristen. Jag är inte nånting. Det finns vettiga delar här och var, tycker jag. Mest i hinduism och buddhism, men i allmänt lite varstans. Men jag känner Gud. Jag kan inte bortse från något sånt. Och jag tror att INGEN kan bortse från det. Det bara definierar det inte på samma sätt, eller tänker inte ens på det. Som när man plötsligt stänger av köksfläkten. Man tänkte inte på att det lät, men man märkte hur skönt det blev när den blev tyst.
Så här tänker jag:
Det finns ett sätt som saker händer på. Det är vad som menas med Tao. Det är svårt att riktigt förklara det här tydligt, och jag har varit intresserad av taoism länge, men det var först i somras som jag fattade vad det handlade om.
Det finns alltså ett sätt som saker händer på. När nånting ramlar, när nånting händer. När en bil rör sig, när du tänker, vad som helst. HUR händer det? Varför händer något? Det händer genom sättet som saker händer på.
Ser man på det fysikaliskt så bygger allting på fyra krafter, i grund och botten. Gravitation, elektromagnetism, den Svaga kraften och den Starka kraften.
Det är fyra olika krafter, men alla funkar på samma sätt. Det handlar om att saker attraherar eller repellerar varandra. Så egentligen är det samma grej det handlar om. Saker attraheras eller repelleras, det är allt som nånsin händer i universum. Och attraktion och repellering är egentligen bara två sidor av samma mynt. Så egentligen bygger allting bara på en enda grej. Det bygger på Tao. Det bygger på sättet som saker händer. Det bygger på Gud.
Gud definieras i alla religioner enligt tre principer:
1. Gud är närvarande överallt.
2. Gud är större än allt.
3. Gud är allsmäktig.
I grund och botten är det det det handlar om. Och det där får mig att tänka på strängar. Allt är i grund och botten uppbyggt av strängar, resonerar vetenskapen. Det finns bara strängar. Hela universum är bara ett enda gytter av strängar. En enda stor massa.
Den här massan är:
1. Närvarande överallt.
2. Större än allt (störst, den innefattar allt).
3. Allsmäktig (all kraft kommer från den, det finns inget annat).
Det får mig också att tänka på Sinnet. Ditt sinne är allt som finns. Jag kan inte gå igenom något så komplext i det här inlägget, men jag är helt övertygad om att det är så, och det kanske är en sak som var och en måste inse för sig själv.
Men Sinnet är:
1. Närvarande överallt (det är allt. Allt du upplever är bara reaktioner hos dig själv. Kanske finns det en "annan" verklighet "därute", men ingen vet och vem bryr sig?).
2. Större än allt (det innefattar allt, och när allt är borta finns det fortfarande kvar).
3. Allsmäktigt (Ditt sinne är allsmäktigt. Du är allsmäktig. Det kan vara svårt att se först, men de uppfattar allt som händer, och alla intryck måste tolkas av dig själv innan du kan dra nån slutsats ifrån det, så eftersom vi inte har nån aning om vad som händer där ute, måste vi acceptera att vi själva kontrollerar vår egen verklighet totalt).
Så även om man ser på det rent spiritualistiskt eller vetenskapligt, måste man väl ändå inse att det som brukar kallas "Gud" finns? Om Gud däremot har vandrat på jorden eller har pratat till mänskligheten eller ens tycker att människor är så värst balla, det är ju en helt annan femma.
Men jag är inte ute efter att argumentera. Någon kan säkert motbevisa vad jag just skrivit, men det är inte det som är vitsen. Vitsen är att om man söker Gud, som så många gör, och inte utan anledning, så finns Gud där. Börja upptäck!
Sitt stilla med dig själv och gör ingenting och lyssna till dina tankar och inse att du har fan ingen kontroll alls över vad du tänker. Och du har ingen kontroll alls över vad du gör. Åtminstone inte vad du gör just nu. Det är vetenskapligt bevisat att det vi upplever hända just nu egentligen hände för en liten stund sedan.
Men det finns något där. Något som lyssnar. Något som hör. Något som ser. Något som känner. Något som är Medvetet. I djupet är du bara medvetande. Hur kan du vara något annat?
Och hur långt tillbaka kan du minnas? När började ditt medvetande? När kommer det sluta? Vad var du innan dina föräldrar föddes?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
