Aktiv oansvarighet

Jag letar alltid efter nya idéer och nya filosofier. Det är verkligen det jag älskar mest! Varje gång nån frågar mig vad jag är intresserad av så vill jag säga "Livet!" men jag tror inte att de skulle förstå vad jag menade.

Det senaste har jag stött på två väldigt intressanta idéer, men de känns motsägande och det känns som att jag måste välja den ena, men jag vet inte vilken.

1. Du är totalt ansvarig för allt du upplever.
Det här bygger på "New Thought"-tänket och handlar om att dina tankar attraherar allt som kommer in i ditt liv, in i ditt liv. Bra grejer eller dåliga, allt har du själv attraherat. Så om en situation inte verkar bra, måste du påminna dig själv om att det är du själv, genom dina tidigare tankar och handlingar som har fört det där in i ditt liv.

2. Du är inte ansvarig för världen du lever i.
Den här idén fick jag från Richard Feynman, min idol. Han fick den i sin tur av nån annan, nån stor vetenskapsman, men han utvecklade den och levde sitt liv efter principen "aktiv oansvarighet". Han sa att det hade gjort honom till en mycket lycklig man ända sen han började med det. Och han verkar ha rätt. Det verkar verkligen väldigt vettigt. Ett exempel på det där var när han erbjöds ett jobb tillsammans med Einstein och ett gäng andra, och jobbet innebar i princip total frihet för honom. Först tänkte han att han måste tacka nej, för han tyckte inte att han var tillräckligt bra, och han hade inga idéer, etc. Men sen kom han ihåg att han inte behövde vara ansvarig för andra människors åsikter. Om de trodde att han var så där bra, så var det deras problem, inte hans. Det enda han kunde göra var att vara sig själv och det räckte så långt som det räckte. Om han inte nådde upp till deras förväntningar så var det deras misstag, inte hans!

Jag lutar mest åt den andra idén just nu, men jag har levt efter den första i flera månader.