Jaffafar

Jag drömde att jag blev antagen till en utbildning på en skola, eller att jag kom tillbaka dit, från ett uppehåll. Jag tror att utbildningen handlade om musik, men jag är inte säker. Lina gick där också, och Maria. Vår lärare, som var min gamla musiklärare Magnus, från gymnasiet, var fientligt inställd till mig, eftersom jag hade övervägt att välja en annan utbildning. Därför gjorde han allt svårt för mig, trots att Maria och Lina ofta sa till honom att han var orättvis.

En kväll, typ en lördagskväll, ringde Lina och Maria och sa att de var i Kungälv och badade och frågade om jag ville komma dit. Det ville jag. När jag skulle gå hemifrån (jag var ensam hemma) mötte jag två blonda tjejer som var på väg till mitt hus. Jag stannade och pratade med dem, och de sa att det skulle vara en fest i mitt hus, den kvällen. Jag hade ingen aning om det, men tänkte att det kanske var min bror eller någon som hade hand om det. Hur som helst verkade det inte som något jag kunde rå över. De båda tjejerna bad mig om hjälp med något, men jag minns inte vad. Den ena tjejen sa till mig (angående den andra)
"Du kanske känner igen henne från skolan?"
Jag tror att jag gjorde det. Det var något bekant över henne.

Jag hade ingen bil, så jag var tvungen att lifta till Kungälv. En kille plockade upp mig, och jag kände igen honom lite vagt. Han hette Jaffafar, och jag visste att han var något av ett rötägg. Men han var förvånansvärt trevlig, måste jag säga, och jag kände att han på något vis förstod mig. Han släppte av mig där jag skulle, och jag tror att jag träffade Lina och Maria där. Jag träffade också Fredrik och Kristoffer, och de hade likadana frisyrer. Kristoffer hade blivit förvånansvärt lik Fredrik, faktiskt. Båda två var ett slags festprissar nu, men gelé i håret och fräsiga skjortor.

På något vis tog jag mig sen hem till mitt hus och festen som pågick där. Det var en trevlig fest, trots allt. Jag kände folk där. Åtminstone lite vagt. Någon räckte mig ett rör, som jag fick hålla i handen. Jag vet inte hur, men jag insåg att det där röret egentligen var en person, eller att en person pratade med mig genom det. Det var en tjej jag hade träffat för ett tag sedan. Låt oss kalla henne Hanna. Jag var glad över att prata med henne, och plötsligt var hon där på riktigt. Jag kramade om henne och började kyssa henne. Vi kysstes länge och jag tog på hennes kropp. Det var verkligen en underbar känsla, och jag ville för allt i världen inte sluta. Hon verkade inte heller vilja sluta. Men vi blev avbrutna av en massa annat folk som kom och viskade till mig att det där var Jaffafars flickvän och att han snart skulle komma till festen och att jag måste lägga av direkt! Jag kände mig vid detta tillfälle tvungen att sluta. Då sa de att det inte räckte; jag var tvungen att fly, illa kvickt, för när Jaffafar kom till festen skulle han fatta allt direkt. Om inte annat skulle väl Hanna glappa, kan man tänka.

Det sista jag minns är att det tog enormt lång tid för mig att komma därifrån.