Nostalgi

Jag gjorde en omelett idag. Med bacon. En jätteenkel variant, men jag kände mig verkligen sugen på det. Fast det var inte så jäkla gott, faktiskt. Jag ångrar mig alltid när jag har gjort sånt där. Jag gillar det aldrig riktigt. Min favoritmat just nu är pasta med stekt svamp och lök, och aioli. Grymt gott! Jag läste att Allen Ginsberg åt svamp och lök till frukost jämt. Det vill jag också göra.

Jag såg just på "Juno". Skitbra film, verkligen. Jag rekommenderar den till alla, om det nu är nån som fortfarande inte har sett den. Jag gillade verkligen stämningen. Det är såna filmer jag gillar mest, just nu. De som försätter mig i en viss stämning. Det spelar inte så stor roll om handlingen är värsta bra eller inte. Jag vill bara åt stämningen. Det är samma sak med film som med musik och böcker. Jag vill att de ska vara som laddningsstationer för mitt själsliga batteri, så att säga.

Den fick mig att tänka på en sak också, nämligen hur annorlunda mitt liv var, en gång in tiden. Ibland när man har med mig att göra får man säkert intrycket av att det alltid har varit dåligt och att det är först nu som saker och ting börjar bli bra. Åtminstone tänker jag själv ofta på det på det viset. Men det är verkligen inte sant. Det var dåligt ett tag, typ 16-20, men innan dess var det skitbra! Åtminstone, säg... 10-15. Jag tror att det är rimligt att säga så. Jag tänker speciellt på hur det var i scouterna. Bland mina allra bästa minnen är scoutminnen. Kanske inte direkt för att det var scouterna, just. Det är inte som att jag rekommenderar någon att börja i scouterna. Men jag rekommenderar inte någon att avstå heller, för den delen. Jag tror inte att det hade så mycket med scouterna att göra över huvud taget, utom att det var som "en andra värld", där saker var annorlunda än i skolan. Allt var på huvudet, faktiskt. Och man åkte på läger och sånt. Vissa kanske åkte på läger med fotobollen och gillade det, men jag åkte på scoutläger. Visserligen åkte jag på fotbollsläger också, men jag avskydde det. Blä, fotbollen är ett kapitel för sig, vilken tortyr!

Och det var personerna på scouterna. Mest personerna. Dock måste jag ändå säga att min generella uppfattning om scouter är att de är idioter. Jag ryggar tillbaka när jag ser dem på stan. Men det fanns alltså några guldkorn där också. Och när jag tänker tillbaka på hur bra allting kändes där och då... Ja, då tänker jag på hur bra det kändes, helt enkelt. Det var verkligen tider. Och jag vill vara mer som jag var då. Eller som vissa andra var då.