Ännu en gång är jag ute och blir korsförhörd av en gubbe som tror jag är bög. Den här gången var han inte ens det själv, men var ändå övertygad om att jag var det och "hade alltid velat testa". Vad fan, jag blir VANSINNIG! Vad ÄR egentligen problemet? Jag passade på att fråga den här killen vad som var problemet. Det här är vad han sa:
1. Mina kläder. Vad fan? Klär jag mig bögigt? Varför har ingen sagt det till mig isåfall? Varför passade inte killen jag köpte min rock av på att säga att "By the way, alla kommer tro att du är gay nu. Folk kommer att kalla den för kjol när du sitter ner."?
2. Min röst. OK, jag vet att min röst är speciell. Men så bögig är den väl ändå inte? Vad kan jag göra åt den? Den är som den är. Jag får väl dricka mer whisky om inte annat. Svälja sandpapper.
3. Det faktum att jag bor i Jörlanda men ändå var på Andra Långgatan själv. OK, det här är väl det som jag i högsta grad kan göra något åt, och jag hoppas att det också är den bidragande orsaken till att folk får för sig sån här skit. Jag ska aldrig mer gå dit utan sällskap av någon annan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
hahahaha! Du som beskyllde/tackade mig för din klädstil. Jag vill att du ska över på tjejhalvan!
Du är inte bögig. Alls faktiskt. Men du lyssnar ju på Morrissey och ogillar chalmerister så det kan väl inte vara en jätteförolämpning?
Haha, tack för uppmuntran!
Nej, så länge det bara är konstiga gubbar som tror det, är det ok. Jag vill bara inte att tjejer ska tro det. Men jag tror att tjejer har större intuition för sånt också.
tjejer inom popkulturen som du gillar brukar föredra androgyna snubbar. Faktiskt. Du ligger bra till i så fall=)
precis. man kan inte förvänta sig att gamla gubbar ska förstå sig på fenomenet "metro"
vi har diskuterat/skvallrat om vilka som skulle kunna vara gay här på skolan och var enda en av de killarna har varit sånna med bra stil (som jag ofta hade velat ta efter klädmässigt) och ingen av dem är antagligen gay...
jag å andra sidan har nog oftast blivit anklagad för att vara napoleon dynamite. DET är inte smickrande på något sätt
Hahaha! Blir du verkligen det? De visade Napoleon Dynamite på gymet här om dagen. Det var askul! Jag skrattade högt hela tiden! Jag hade glömt hur klockren den är.
jag kom ju till chicago när den precis hade kommit ut på DVD tror jag (innan dess kände jag inte till den) så den var typ på höjden av sin popularitet. Då fick jag höra det en hel del.... sen när jag kom tillbaks till sverige så hade den precis börjat spridas hit. så då var det samma vända igen. har ett mycket suddigt minne från en sen natt på roskilde när någon dansk började svamla med mig om napoleon... men nu var det länge sedan sist.
ja, den är jäkligt rolig faktiskt
Skicka en kommentar