Hej, det var bara jag igen. Jag sitter här ensam på självaste Påskafton och gör ingen nytta. Fast jag är mycket nöjd, egentligen. Jag håller på och läser "Och solen har sin gång", som jag lånade av A., och jag har egentligen bara precis börjat på den, och vill fortsätta hemskt gärna, men så tänkte jag att jag kanske skulle skriva ett inlägg ändå. Det här är ju ändå min alldeles nya, fräscha blogg, och jag måste få igång skrivartarmen igen; den har varit nedsövd ett tag.
Jag blev hemskt sugen på att bli författare idag igen. Tydligen har Johan, min bror, börjat skriva en massa, och han pratade om hur mycket han gillade det, och då kände jag avundet hugga till inom mig, som så många gånger förr. Om någon ska skriva så är det väl jag!
Så jag valde mellan att börja på en roman eller att starta en blogg, och nu råkade det bli blogg. Men romanen ska nog komma, den också. Jag har kommit på att jag inte behöver skriva den i ett svep, som jag tänkt tidigare, utan jag kan skriva ner olika episoder ur mitt liv, lite hur som helst, och sen ordna samman dem i efterhand. Det är ett annorlunda sätt än vad jag alltid tidigare har tänkt mig. Charles Bukowski skrev "Postverket" på 14 dagar, och Jack Kerouac skrev sina böcker på en lång pappersrulle, så att han aldrig behövde avbryta det kreativa flödet genom att behöva byta papper. Skitsmart, men sånt behövs ju inte längre, med datorerna. Jäkla datorer. Pajar allt roligt igen.
Johan pratade också om att han ville intervjua Mormor. Också en av mina gamla idéer! Skrämmande att vi tänker så lika ändå. Jag tänkte att jag skulle intervjua Farmor, men så dog hon. Jag borde verkligen passa på att intervjua Mormor medan jag kan. Jag vill intervjua Mamma och Pappa också. Dels vill jag veta mer om deras liv, men framför allt vill jag att de ska berätta om min släkt, så långt tillbaka de minns. Det är därför jag måste passa på att intervjua Mormor nu, innan hon börjar tappa hjärnceller.
Eftersom bloggformatet inte bara tillåter, utan inbjuder till det, tror jag att jag ska passa på att skriva korta och många inlägg istället för få och långa, som jag annars brukar. Så nu får det vara nog för den här gången.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar