Idag var min första bara sanningsdag, och det kändes bra. Inget märkvärdigt hände, dock, så jag har inget roligt att berätta. Allt kändes jäkligt skönt idag, men det hade nog mycket med att jag var bakis att göra, och att alla andra också var det. Det var väldigt mysigt. Maria tog med lunch till mig. Det var fantastiskt snällt gjort!
En sak hände, förresten. När vi åt lunch nämnde jag att jag hade suttit och kollat ut genom fönstret och tänkt en massa, och kommit fram till en del saker. Maria och Johannes frågade vad jag hade kommit fram till, och jag tänkte att nu är det upp till bevis för min ärlighet, men så sa jag "Ja, eh, vill ni att jag ska säga?" och då sa de att nej, det behövde jag inte, om jag inte ville, och då lät jag bli. Jag ljög ju inte, men jag slingrade mig undan. Så får jag inte hålla på, men det kan ju vara en bra utväg om det verkligen är en jobbig situation. Fast fasen... nej, så får jag inte hålla på, punkt slut! Annars blir det här ju helt uddlöst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar