Idag, på matstaten, satt jag och tänkte, och plötslig slog mig en sak, och jag svär att det faktiskt var första gången jag tänkte på det. Jag tänkte på att det mest realistiska borde vara att satsa på att träffa en tjej som är ungefär lika "bra" som jag. Så har jag tänkt innan, jag tänkte på det mycket i gymnasiet. Men nu, för första gången, funderade jag över hur en sån tjej skulle vara, och då slog det oerhörda mig:
Hon skulle vara jäääkligt bra, faktiskt.
Helt seriöst. Jag är jäkligt bra på så många olika sätt (inte för att vara blygsam) och det betyder att jag faktiskt inte ska nöja mig med nåt sämre. T ex är jag rätt trevlig och snäll, så hon får banne mig vara trevlig och snäll.
Jag kände mig lite tveksam till om jag skulle skriva ett sånt här inlägg eller inte först, men ärligt talat, så här hoppas jag att alla tänker. Jag hoppas att det bara var jag som var lite bakom flötet ett tag. Alla borde tycka att de själva är bra. Och skulle man inte tycka det så får man fixa det där som inte är bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar