Känslan men inte rätta viljan

Jag är helt galen i Påtalåten just nu. Visst har jag hört den förut ibland, det är ju svårt att inte ha gjort det om man är svensk, men jag har aldrig lyssnat ordentligt på den förrän nu. Den är ofattbart bra. Jag vill bara lyssna på den om och om igen! Det känns som att den fångar mitt liv just nu totalt. Nu måste jag lyssna mer på Ola Magnell, helt enkelt.

Angående sanningssägandet så hakade jag upp mig rätt rejält idag när jag pratade med Jenny. Hon frågade om "allt" var "bra", och jag sa att "ja, nästan". Då undrade hon förstås vad det var som gjorde att det inte var helt bra, och då blev jag helt ställd, för jag insåg att jag inte ville säga var det var. Så jag satt bara tyst och stirrade framåt. Tillslut började hon prata om nåt annat.

Det där är jättedumt. Så får jag inte bete mig, för då får jag liksom inte ut nånting av det här. Då verkar jag bara dum i huvudet, och jag växer inte direkt själv heller. Men jag märker hur svårt det är, helt enkelt, och jag ska bättra mig. Det ska bli sanning utan att tveka, till slut.