Waiting, Wishing...

Jag sitter här och gör absolut ingenting, så jag kan lika gärna skriva lite. Jag är i skolan. Jag är den enda personen på Chalmers, verkar det som. Jag skulle ha träffat min grupp kl 11, men de har inte dykt upp än. Alla har försovit sig eller missuppfattat att vi skulle ses. Dessutom trodde jag att det var kl 10, så jag har suttit här i snart två timmar nu. Pyton mår jag också. Men det är inte som att jag klagar egentligen. Jag älskar sånt här, att bara sitta och vänta. Ärligt talat, ingen sarkasm.

Idag ska jag testa att vara helt ärlig. Jag tänker att jag är rätt ärlig allt som oftast, men idag ska jag bara säga 100 % sanning. Till att börja med ska jag dock bara göra det när folk frågar mig saker. Alltså, jag ska inte säga att jag hatar folk om de inte frågar mig vad jag tycker om dem, d v s. Men det ska bli spännande. Jag hade velat skriva mer om det egentligen, men min hjärna är verkligen inte igång.

Igår var det Valborg. Jag gick runt och kollade på allt folk som stod och väntade på cortègen. Jag mötte Viktor och pratade lite med honom. Det var två tjejer där också, med honom. Jag borde verkligen veta vad de heter, men jag minns inte nu. Hon som är ihop med Daniel och hon Bertilsson... Minns verkligen inte namnen nu. Jo... Carro, va? Carolina, Karolina, nånting. Jo. Jag är en skam.

Sen gick jag vidare. Jag tänkte att jag skulle gå längs hela cortègevägen. Men så mötte jag Maria och Emma, och de frågade om jag inte ville följa med dem istället, och det ville jag, visade det sig. Så jag kollade på cortègen med dem. Det var skitkul, faktiskt. Inte cortègen i sig, då. Den var apkass, förstås, men det var kul att vara där. Maria fick förklara vad ungefär hälften av vagnarna syftade på för nyheter. Jag har inte hängt med alls i nyheterna, känner jag. Men det är skönt.

Sen gick jag till Jackie och Annas fest. Det var väldigt kul där, men jag hade velat att A. var där. Jag hade sett fram emot det. Fast det kanske var lika så bra, om man ska försöka se rationellt på det.