Skär upp min buk men ta inte min...

Först: Är det någon som vet ifall det finns ett sätt att se besökarstatistik för ens blogg? För det är väldigt lätt att göra på Wordpress, men här verkar det inte gå alls. Det tycker jag är dåligt. Jag vet inte ens om någon läser den här bloggen, ju.

Jag såg Martin Luuk på Söndagsparty nu ikväll i alla fall, och för första gången insåg jag hur det kan vara väldigt charmigt med någon som är blyg och till och med ordentligt obekväm i en social situation. Dags att börja slappna av. Jag kan knappt sitta eller gå längre, för jag tänker så mycket på hur jag gör det.

Under USA-resan gjorde jag upp en ständigt växande lista över mina kända favoritsvenskar för David. Han tyckte alla var löjliga förstås, men det skiter jag i, jag gillar dem. Här kommer de:

Mikael Persbrandt
Torsten Flink
Bert Karlsson
Leif G. W. Persson
Jan Guillou
Ulf Lundell
Kjell Bergqvist

De är de enda jag kommer ihåg nu, men jag tror man ser mönstret. Den enda av de där personerna jag inte skulle vilja vara är Bert Karlsson, men han får vara med ändå, eftersom han är rolig.

Nu kan man fråga sig om jag verkligen skulle vilja vara dem. Ja, det skulle jag. Men skulle jag verkligen vilja vara som dem? Det vill säga om jag fortfarande var jag? Nej, det tror jag inte. I och för sig skulle det vara roligt, men nja, nej. Jag har ju potential att vara så mycket mer som mig själv. Och det finns andra typer av förebilder.

Jag läste till exempel en bok ("Bok") av Tage Danielsson nyss. Den gillade jag mycket. Och Tage Danielsson ligger mycket närmare mig själv än Ulf Lundell, det bara är så.

Annat nytt att notera: Min ena katt, Cayenne, fångade och dödade en and igår. Anden var lika stor som katten, det tycker jag var bra jobbat. Men på gränsen till vad som är roligt. Hon brukar fånga möss och småfåglar, och det är helt ok. Åtminstone mössen. Småfåglarna tycker jag är lite sorgligt. Men anden, det var verkligen inte roligt. Stackars and. Det blir så barbariskt när det handlar om ett så stort djur.

Sen har jag strax läst ut "Det viktigaste" av C. S. Lewis. Tröstande och uppbyggande litteratur.