Lasse Berghagen

Mörka sjöar, varma sjöar
Jag ser hav av leenden flyta fram
Sakta men säkert, bort från horisonten
Jag går på styltor genom stan
stapplar i min överhet
ser ner på folket
Böjer mig och viskar i pensionärers öron:
"Följ mig! Jag ska visa var regnbågen slutar"
Aldrig och ännu mer
Jag ser två träd, vildvuxna och krokiga
Ger blanka fan i det
Tar av mig min kavaj
Sparkar av mig skorna
Säger "Älskling, en dag är som en rosenträdgård
- varken mer eller mindre"
Avslutar respektlöst med en
avlusning av Nils Ferlin
Gammal i gemet, ny för stunden
Tusen sugande sjöar och vansinniga,
värdelösa valrossar

(från USA-resan. Förresten vet jag att alla de här dikterna och grejerna suger hårt, jag har inte blivit knäpp, men det kan ändå vara kul att se vad för skit jag skrev)