Human Touch

ÅÅUAARGHH! Det är den där tiden på året igen! Man märkte det i stan idag, och på bussen hem. Det är nånting med... alla tjejer. De är så söta. Det är helt osannolikt. Och jag blir galen. Jag blir verkligen galen. Jag blir typ psykiskt instabil. Mentalsjuk.

Jag vill ha mänsklig kontakt. Verkligen. Ärligt talat. Snudd på desperation nu. En tant satte sig bredvid mig på bussen. Det var faktiskt en tant, nu när jag tänker på det. Men jag tryckte ändå mitt ben mot hennes.

Nä, jag tror att jag skapar min desperation, lite. Och jag är inte desperat. Jag klarar mig själv. Men lyssna: Hela hösten spenderade jag 2-3 kvällar per vecka på barer. BARA för att nåt skulle hända. Fatta att inget hände. OK, jag pratade med några människor, det gjorde jag helt klart. Och jag är glad över det. Men ändå. Jag trodde att grejen var att jag inte kom ut tillräckligt. Nu vet jag inte riktigt vad grejen är.

Men i alla fall. Igår var jag ute igen, för det var rätt längesen nu. Jag har hittat något mycket roligare, nämligen: att spela Heroes 3 med min bror. Ger garanterad glädje och utdelning. Men jag var och såg en film, och tänkte att jag skulle ta en öl efteråt, så det gjorde jag. Och det var astråkigt. OK, det var inte astråkigt, det var helt ok. Ganska mysigt. Men ändå. Tror inte jag sa ett ord till någon. Jag tror jag såg en tjej där, dock, som jag träffat några gånger tidigare. Inte helt säker på att det var hon, men hon liknade mycket, och hon hade samma kläder. Jag tänkte att jag skulle gå på toa och sen, på vägen tillbaka, säga hej, men jag väntade för länge och hon gick ut och rökte (måste ha varit hon) och sen kom hon aldrig tillbaka.

Det kom en annan person också, som jag känner lite grand, och ställde sig typ bredvid mig i baren, men jag LÅTSADES INTE OM HONOM. Gud, jag gör det där hela tiden. Även med folk jag egentligen gillar - ser jag dem ute nånstans så är chansen fet att jag kommer försöka göra mig osynlig. Det är rätt fånigt, och jag vet inte varför jag gör det.