23 år

Jag är 23 år och fullt medveten
att jag inte har en aning
om vart jag är på väg
vad jag vill göra
vad jag borde göra
Jag läser religiösa skrifter
dagarna och nätterna i ända
Sliter mitt hår
och när jag är i balans
ser jag mig i spegeln i högra ögat
och säger
"Jag vet att jag är bra"
Och jag misstror de
som har ett för starkt intresse
eller ett för tydligt kall
Åtminstone tills jag har ett själv
Men jag tänker såhär:
Jag älskar mitt liv
som det är
Även i min olycka
Och om jag skriver om det
och visar att till och med
mina vardagliga "räcker det här till"
är värda alla tacksamhet
och faktiskt är nåt vackert
Att var och en av mina tankar
även om den är ond som alla tankar
faktiskt är ett poem

(från USA-resan)