Existensminimum

Jag var och såg Existensminimum igår. Jag gick mest dit för att jag inte hade något att göra, och väntade mig inte så mycket av det. Jag hade lyssnat på honom lite snabbt på myspace och tyckte att det åtminstone inte lät dåligt.

Men wow. Så bra det var. Jag var dessutom lite ledsen över att jag inte var på bob hund, för jag hade haft chansen så länge att köpa biljett, men struntat i det. Fast å andra sidan var det nog lika bra, för nya albumet suger ju så hårt att man får ett vakuum inom sig när man lyssnar på det. "Världens bästa dåliga låt", liksom. Nej, det är bara ännu en dålig låt, lika värdelös som resten. Jag har i och för sig bara lyssnat på skivan en gång, och jag har för mig att två låtar var helt ok: "Tinnitus i hjärtat" (singeln) och "Siffran vill bli fel", men annars... *suck*

Fast nu skulle det ju handla om Existensminimum. För han var verkligen asbra. Jag vet ingenting om honom egentligen, så jag vet inte vad jag ska säga för att knyta an till någon allmän, hm, nånting, men i alla fall. Riktigt bra låtar - låtar som jag blev avundsjuk på, för jag ville ha skrivit dem själv. Och det är riktmärket för mig. All musik jag gillar är jag också avundsjuk på. Jag vet inte vad hans låtar heter än, men jag ska kolla upp. I alla fall gillade jag nog bäst den låten där han sjunger "I graduated in 1993". Stört bra.

Det knäppa var att typ ingen var där och de som var där APPLÅDERADE INTE! Det störde mig stenhårt, för de hade applåderat ordentligt till skitbanden som var innan, men när det väl kom något bra, nyskapande - nejdå. Det var inte ens nån som ropade och ville ha in honom för extranummer, men som TUR VAR kom han in ändå och sa "Tack så mycket, jag spelar gärna lite till".

Och han hoppade runt på scenen som en galning, klättrade omkring i räckena och i taket - när han svingade sig fram och tillbaka råkade han paja glödlampor hit och dit, så det regnade glas över publiken. I sista låten kastade han sig mot trumsetet och brakade ihop det. Ja, det var askul. Jag skrattade hela tiden.